Tintelin

Hallå där! Här händer det grejer kan jag försäkra. Sonen, som nu ligger i sin faders famn....medan denne spelar FIFA....nåväl. Sonen har hunnit bli 16 dagar och det har hänt sååå mycket. Jo det är sant. Det har hunnit bli en underbar liten människa som lyckas göra sig förstådd med yviga rörelser och gnork!

Jag sa att jag skulle vara snygg när jag födde...eller hur? Det var jag inte...jag brölade, jag spydde kaskader och sket ner mig...snopet.

Onsdagen 2 juli satte vi oss alltså i bilen på väg mot BB. Rätt konstig känsla att veta att vi skulle vara 3 i bilen när vi åker hem igen. Så konstig känsla att jag för mitt liv inte kunde förstå hur det skulle vara. Nåväl. Vi kom in till SpecMVC och jag lades på sängen. Dr Bengt kom in och konstaterade att jag var öppen 3 cm...YEEEEY inte långt kvar tänkte jag.

Klockan 10:30 lades vi på förlossningsrum nr 5 och nål sattes (blev igångsatt då värkarna inte dragit igång). Värkarna började smyga sig på och jag, som fått så god coachning av Lycka, lyckades hänga med hur bra som helst. Jont kontrollerade värkarna på CTG-maskinen, det finns tillochmed bild på mig när jag har värk....och ler. Piss of cake tänkte jag och såg fram emot en lugn och snygg förlossning.

När det cirka 5 timmar senare blev skiftbyte och Siv äntrade salen blev det andra bullar...i ugnen. -Med sådana här värkar blir det inga barn, sa hon och skruvade på droppet. PANG sa det i magen och ryggen och vi var igång. Helvete! Det hade ingen berättat att det skulle kännas så här....

Timmarna som följde var lite blurriga. Värk på värk på värk på värk och Jont stod bakom mig hela tiden och masserade min rygg, dansade med mig och pushade mig genom värkarna och vi fantiserade om Costa Rica och djungler..hahaha. Jag bad om spypåse och fyllde den duktigt. Det kördes in en gåstol och jag var nu den klassiska brölande kvinnan i vit långrock, helt innesluten och borta för omgivningen.

Barnmorskan tyckte jag skulle ta en dusch, vilket jag gjorde. Därinne lyckades jag slita av mig droppnålen och stackars SIV var tvungen att krångla och sätta ny medan jag duschade. Mina värkar avtog lite och i efterhand har berättade Jont att han skvallrat:) Istället för att bröla hade jag tydligen sagt AOUTCH...vilket han tolkade som att jag nu var uppe på ytan igen. Detta gjorde att Siv drog droppet en aning till och helvete vad ont det gjorde.

Inte långt efter duschen hände nåt med värkarna. Jag brölade än mer och kände att jag ville stöna ur mig jakande läten (?). Jag nynnade, brölade, vaggade fram och tillbaka och såg mig själv som en elefantmamma med snabel och allt (?). Efter detta blev jag en tiger. Jag vet, det låter hur flummigt som helst, men detta är djuriskt. Jag stod på alla 4 i sängen och hängde över huvuddelen och rev i lakanen....-Du ser ut som en tiger, sa Jont....-jag ÄR en tiger. Det var krystvärkarna som började komma.

Nånstans där fick jag en form av bedövning. Jag hade börjat ge upp lite grann och frågat om vi inte kunde fortsätta imorgon. Jag frågade också om det var för tidigt med lustgas. Siv sa att jag kunde pröva, men jag fattade ju inte hur det funkade. Dessutom blev jag illamående och förbannad på apparaten.

Istället föreslog Siv kvaddlar. Kvaddlar är sterilt vatten som skjuts in under huden där det gör som mest ont. Kvaddlarna isig känns som getingstick, men lindrar genom att trigga igång kroppens egna endorfiner och så på vis lindras smärtan. 4 getingstick i magen och 4 på ryggen....och fan va gött. Jag kunde andas ut några gånger, men det var snart igång igen.

Efter en stund bad jag och kvaddlar igen och Siv tyckte det var märkligt. Det var tydligen inte vanligt att man ville ha fler getingstick. Denna gång skrek jag tabort tabort tabort tabort och krålade som en ål när hon stack mig och inte hjälpte det heller.

Nu började jag ge upp igen. Jag sa till Siv att det förmodligen inte kommer bli nån bäbis. Siv försäkrade mig om att så skulle det bli. Kroppen började kämpa, krysta och jag kände hur det började hända saker down under.

Här säger Siv...-Nu tänker jag gå hem...-NEEJ! Skriker jag allt vad jag har. Du kan ju för fan inte lämna mig nu...jag föder!!! Siv förklarade att hon skulle upp tidigt imorgon bitti och behövde sömn....va fan!

Istället kom Karin och en undersköterska in. Jag hälsade med vänsterhanden med ansiktet i kudden och vi kontrollerade att jag var 10 cm öppen. Hon frågade om jag ville sitta på pall och jag tackade ja.

In kommer Karin med en grön gummipall med plast i botten och bad mig sitta ner. Jonathan satt bakom, Karin satt framför mig. -Hon drar i plasten hörde jag och insåg att jag höll på att slita sönder den. Kraften som nu tog över är absolut det tuffaste jag varit med om. Alla muskler i hela kroppen spändes till max för varje värk, men jag tyckte ändå inte att jag gjorde så mycket...min kropp hade tagit över. Här satt jag nu naken på en pall på golvet och sket ner mig inför 3 personer....och det spelade liksom ingen roll...

För varje värk skrek Karin att jag skulle krysta...och det gjorde jag. Med handen placerad på magen började jag förstå det där med att skita ut en soffgrupp. Värk på värk kom och jag blev allt tröttare. Karin och undersköterskan tvingade i mig saft och Dextrosol, men jag började ge upp. Nu var jag helt bestämd...jag orkade inte mer...jag ville gå hem.

Då såg jag, trots mitt tillstånd...hur de började ge varann blickar. Karin måttade med tummen och pekfingret till undersköterskan och de gick till ett skåp och satte på sig skyddskläder. Värmen sattes på över skötbordet och handdukar bars in. Det började killa till av spänning, men jag kunde ändå inte riktigt fatta vad som höll på att hända eller vad jag sysslade med.

HAR DU VÄRK...JA! KRYSTA...HAR DU FORTFARANDE VÄRK...JA...KRYSTA!!!!! SÅÅÅÅÅÅÅ JA, HAR DU FORTFARANDE VÄRK....KOM IGEN...KRYSTAA!!! 3 krystar på samma värk och plupp....

Upp på bröstet for en liten liten människa! En varm liten människa med lite blod på huvudet låg på mitt bröst och det gick inte att förstå...EN BÄBIS, EN BÄBIS, EN BÄBIS...skrek jag och kollade upp på allas ansikten. Den lille skrek inte utan gnorkade lite grann bara...plötsligt slog det mig att den kunde ha ett kön och jag frågade efter....-Det tror jag du kan känna sa Karin....och med vänsterhanden kunde jag känna nåt som flickor inte har...EN POJKE, EN POJKE, EN POJKE!!

När vi hämtat oss lite grann var det ju dax att fortsätta....moderkakan skulle ut, men ville inte. Jag fick hoppa upp på sängen och Jont fick plocka av sig tröjan och sitta hud mot hud med VÅR SON..

Karin konstaterade att det skulle sys två stygn och bad mig försöka slappna av. Min kropp var stel som en planka och jag hade ingen chans att slappna av. Jag ville inte ha ont mer....nej. Hon bad mig försöka med lustgas igen och denna gång fattade jag hur det funkade.

In i dimman och fy helvete vad skönt det var. Jag slappnade av till fullo och försökte dessutom trösta barnmorskan ??? -Så ja...det ska gå bra det här...sa jag till Karin och smekte henne på handen medan hon sydde. De skrattade åt mig.

Karin och undersköterskan plockade ihop alla grejer och gick...Där satt vi...12 timmar och 7 minuter senare....jag, Jonathan och lille älskade TIM. Världens finaste lilla bäbis...Jonathan plockade upp telefonen och ringde första telefonsamtalet...

Amän tja...

Karin, JA du märker ord OCH du gillar inte längre mina skämt. Vad bör jag göra med dig?

Detta har hänt: Igår kl 20.00 låg jag och kollade på en dokumentär om Annika Östberg då det plötsligt sa splasch. Jag flög upp ur soffan (dyra soffan) och beskrev det inträffade för en paff Jont.

Jag är ledsen Jont, final i foppoll och här kommer vattnet. Jag tycker mig ha läst en hel del om förlossningar och vad som bör göras i de flesta situationer, men nu var det blankt.

Sipprande försökte vi förgäves komma på vad man gör NÄR VATTNET GÅTT. Efter cirka en timme ringde jag förlossningen och de frågade om vi ville komma in med detsamma. Då allt verkade frid och fröjd kom vi överens om att komma in imorgon istället.

Inatt sov vi som stockar. Jont drömde att han fått värkar, men för mig var det fortfarande stiltje. Vi ringde Spec MVC och de sa att vi skulle ta det lungt och komma in under förmiddagen.

Efter dusch och frukost imorse kastade vi in alla väskor, MVC-journal, med hopp om att vara 3 i bilen hem - men icke!

Vi traskade förväntansfullt in på Spec MVC och jag blev lagd på brits med CTG på magen. Barnmorskan ville titta i min binda (?) och snart kom läkare in för att undersöka mig.

Jont smög in i ett hörn och jag kastade mig upp i gynstolen. Visst hade vattnet gått, ingen tvekan...men vi avvaktar lite. Vi fick ny tid imorgon kl 13:00 för att se att allt är OK. Har ingenting hänt inom 3 dygn blir jag igångsatt....

..men jag vill inte bli igångsatt, då rasar ju alla mina förväntningar på den perfekta förlossningen.

Lycka var här i onsdags, vi gick igenom hela förlossningsskedet och jag hade en rätt fin bild av hur det skulle gå till. Vattnet skulle gå, jag skulle vara beredd, sakta men säkert skulle värkarna sätta igång och jag skulle mediterande följa med tills det var dax för krystandet.

Blir jag nu igångsatt är jag rädd för att värkarna kommer för snabbt och jag blir livrädd. PANG!! så slår de emot mig och jag har inte en chans att sansa mig..

Fader vår...låt mig få värkar inatt...och gör dom inte så där våldsamt starka...jag vill va snygg när jag föder...OK?

Nåväl.....Nästa gång vi ses ska vi va tre!

Hej hej hallå dagboken! Behöver jag nämna att mammaledigheten (?)...ja ledigheten innan jag blir mamma alltså....är det bästa som hänt mig. Hela dagarna går jag omkring, ler och låter inte min puls stegra en mmHg (Jontas bemärkelse) alls på hela dagen.

En dag kan se ut så här: Jont vaknar och går upp vid 07:00. Innan hann går till jobbet vid 8 sätter han på radion i köket. Detta ger mig ett stilla uppvaknande och ingen stress. Jag läser Arvika Nyheter och äter frukost, duschar, ställer in datorn på nån skön hårdrocksradiokanal (all musik försvann i datakrasch), smörjer in mig och magen med bodybutter och går ut på promenad med öronen fulla av ljudbok....i varierande ordning.

Fan va najs. Jag försöker ändå göra NÅT nödvändigt varje dag. Som att putsa ett fönster eller träffa en vän.

Igår hade jag heldag med Anna T. Vi har inte träffats på ett år, trots att vi bor ett (förbannat långt) stenkast ifrån varann. Anna kom hit och hämtade mig i dagens begynnelse och vi for till Rackstadsmuseet och insöp en ljuvlig soppa med fruktansvärt gott bröd.

Solen tittade fram och vi filosoferade runt i gräset för en stund. En snabb titt in i Oppstuhage (konstnären Christian Erikssons hem). En snabb fika på Nordells där vi stötte på både Klas, Karin och Eira faktiskt. Eira som jag inte sett sen hon flyttade från Göteborg hade snabbvisiterat Arvika och var nu på väg till 2 veckors bilsemester i Italien (som om jag skulle vara avundsjuk?)

Efter denna dag blev jag liggande i mycket horisontellt läge på soffan läsande i Att Föda.

Idag då. Jo fan. Redan kvart i 9 satte jag mig på tåget mot Karlstad för att möta Ako. Vi inledde med lite fikande och jag blev upprörd och spillde ut kaffe. Vi gled runt och jag shoppade järnet. Mången kläder storlek SMALL ty jag hoppas på ett liv även efter magen!

Efter detta mötte vi upp babyfader Wood som promt skulle köpa leksaksdjur till barnen. Wood och Ako skulle på föräldramöte kl 2 och lät mig sprida ut mig i deras sköna soffa för en stund.

Därefter hämtade vi ut barnen Teja och Dino (kan vara Karlstads sötaste ungar) för att sedan möta upp Lycka som skulle hålla sin livs andra profylaxkurs på Gjuteriet i Karlstad. Då hennes gäng snart skulle anlända bad jag henne ge mig snabbkurs ty jag faktiskt planeras föda redan på måndag. Lycka gav mig råd om andning, tänk och ställningar men föreslog istället att hon skulle komma till mig imorgon för expertgenomgång!!!! Sicken lyx väl. Förlossningscoachning i mitt eget vardagsrum!!

Jo, det är la bara att bita i den sura bananen och försöka förstå att jag inte kommer undan! Jag ska föda barn!....och detta inom en väldigt snar framtid!!

Innan jag satte mig på tåget hem hann vi fika en sista gång. Denna gång på McDonalds och jag fick en ful sverigeflagga till burgaren. På tåget träffade jag Christians kompis Dan. Denne ligger i lumpen och klagade över att han gått 10 mil på ett dygn utan mat och vatten. Pjosk...han skulle bara veta hur det är att shoppa höggravid!

Frid på er alle samman...vem vet...jag kanske har klonat mig tills vi ses igen!

Nejnejnej....MIN bäbis har inte kommit än. Märit hann före.

15 dagar efter tiden kom hon äntligen. SELMA! 54 cm och 4600g...alltså en jättebäbis!! Grattis grattis grattis!!

Själv har jag nu 12 dagar kvar och jag vill ju bara SOVA...

Överskriften var Karins idé, mohahaha!

Helvete! Jag har ju glömt att berätta det allra viktigaste. Karin klarade översittarprovet och kom in på översittarskolan! Grattis som fan bejbi!! Jag måste säga att jag är lite avundsjuk. Karin med slan ska till SwedenRock och jag får inte bli med.

Snälla Karin. När Blue Öyster Cult spelar Don´t fear the reaper kan du väl fatta nåns hand och tänka på mig. Fast med tanke på att den låten även var en av Mikaels favoriter är det väl bara bra om jag inte ser dom. Skulle nog inte gått.

Kram kram

Jo men visst. Det blev ett göteborgsvarv ändå. Trots många veckors otränande beslöt sig Jont för att ändå testa.

Så fredag förra veckan bar det iväg. Vi hade satt mamma som kattvakt och for iväg på förmiddagen någon gång. Redan efter 5 min blev gravidon förståss hungrig men höll mig lydigt fram till Brålanda.

Vid 16:00-tiden nångång och allt tack vare GPS hittade vi fram till en stor byggnad med texten HOTEL i Olskroken Göteborg. Inte någonstans kunde vi se att det faktiskt var APPLE hotel vi var på, inte förrän jag hittade en informationslapp på disken med lilla lilla texten Apple hotel på vågade jag helt lita på att vi var rätt.

Vi checkade in och traskade till vårt rum. Helt OK med pool utanför altandörren. Poolen hade inget vatten, men det gjorde inget ty det inte var större badväder.

Strax därefter var det dax att hämta nummerlapp på Frölunda borg. Var detta låg hade vi ingen aning om men lyckades mirakulöst hitta ända fram till disken. Det var bara att gå av på Marklandsgatan och följa strömmen.

Efter vi fått nummerlapp slungades vi rakt in i en outlet och lurades till klädköp. Därefter for vi till stan och skulle till att telefonera mina vänner när vi upptäckte att Telia "låg nere". Döm om vårt handikapp och vi tvingades köpa nåt så stenåldersmässigt som ett telefonkort för 100 kr.

Efter mången om och men fick jag tag på Mia. Denne hade Karin i andra ändan och vips skulle vi ses på Condecco om en timme. Karin hade med sig sin stora kärlek och dessa utövade munmotmunmetod mest hela kvällen:)

På lördagen var det dax. Vi hade bunkrat upp med megahotellfrukost och kände oss på topp (?). Efter uppladdning/slappande på hotellrummet mötte vi upp Marica (gruvas lillasyster) och hennes kille Mats på spårisen. Mats skulle också springa, men skulle starta tidigare än Jont.

Väl framme vid Frölundaborg var det inte länge kvar tills Mats skulle starta, då hade de första redan kommit imål. Overkligt. Pang så var han iväg och Marica fick mycket riktigt uppdatering i sin mobil. Jont skulle starta några minuter senare och började bli lite nervös.

Strax var det även hans tur och vips så var han iväg. Jag fick inga uppdateringar inte och började bli lite kall att jag skulle missa hans målgång p g a detta. Jag och Marica satte oss på lämplig gräsmatta och drack öl och kaffe. Jag kaffe.

Det dröjde inte länge föränn Mats förväntades gå i mål och vi traskade mot målgången. Jag blev kissnödig och beslutade mig för en bajamaja och skulle möta upp Marica. Efter kisset hittade jag naturligtvis inte henne. Det var rätt mycket folk där och jag började bli stressig. Kom sen på att Marica skulle möta upp Mats på andra sidan läktaren så jag gick dit. När jag väl var där (och ännu inte hittat Marica) hade jag bokat möte med Mia på platsen där jag stod. Med tanke på att mobilen var näst intill död, jag hade tappat bort Marica och Mats, Mia hittade mig inte och Jont förväntades gå i mål utan uppgjord mötesplats hade jag lätt panik! Att hålla reda på 4 personer mitt i folkvimlet var inte det lättaste.

Marica och Mats hittades snart vid muren och som vid ett mirakel dök också Jont upp precis där. Inte ens svettig, trots tiden på 1,53. Jag bundade ihop dom och tvingade dom stanna medan jag sprang bort till ett annat ställe för att möta upp Mia, Karin och Daniel.

Väl samlade for vissa av oss till stan för en fika. Åsa skulle också komma men dök inte upp förrän vi gått vidare till Mother India för lite kek. Palak Paner förståss och fan vad gott. Åsa slutade inte smeka magen och gav den en liten liten body i present.

På söndag var det ju dags för hemfärd. Vi lassade in ännu en hotellfrukost, packade väskor, kastade dessa i bilen....och for till stan. Efter lite shoppande (bl a Ramonesbyxor till knodd!) mötte vi upp Karin och gick på Supersushi! YEEEEY. Tyvärr beställde jag för många bitar och tycker mig fortfarande rapa sushi....men det var gott!

Sandra och alla andra....jag hann inte ringa er, men lovar att komma till Götet snart igen!!!!

I helgen var det barnkalas vill jag lova. Nea har gått och blitt 1 år redan och det bjöds på korvkalas vill jag lova. På kalaset var även en rätt gravid Märit. Denne ska föda 3 juni och höll på att skrämma skitan ur oss när hon i ladan pep till och tog sig för magen. Ingen bäbis än.

Innan detta besökte jag och mamma Christians utställning.

Fan vad stolt jag är över den pojken! Alla som råkar befinna sig i Arvika de kommande dagarna måste gå och se klassens verk på Konsthallen! Mycket imponerande!

Efter Neas kalas (hemma halv 9) skulle jag möta upp mina vans på Viksholmen för lite festival med bl a Hellsongs, men kroppen sa nej. Jag duschade i en timme och blev överhettad, somnade i mattallriken, ringde Jont och bangade ur.

Nea fick en Kångenryggsäck av oss. Mycket populär:)

Idag har jag varit supervuxen. Tvättat 5 maskiner, damsugit, dammat och skurit golv. Bortsett från 2 timmars medvetslöshet och ett besök hos barnmorskan har jag hållt på tamigfan hela dagen!

Vi kollade som vanligt bltr, symfys-fundusmått och hjärtljud. Allt helt normalt. Barnmorskan sa att Knodd nu faktiskt ligger med huvudet nedåt. Bäbis är inte riktigt fixerad ännu, men han har fattat att det börjar bli dags för touchdown!!! OJOJOJ vad kul det här ska bli.

Det är konstigt, om 5 veckor är jag förhoppningsvis mamma och det går liksom inte att förstå. Tänk att två människor kan GÖRA en människa. En liten människa som ska växa upp och skämmas över sina föräldrar precis som alla andra:)

Nej nu ska jag inta horisontellt läge....

Idag är jag trött! Max okoncenterad och kaffet gör ingen nytta.

Mitt tillstånd kan bero på nattens/kattens bravader. Jag har nu lärt mig att Sigge vill leka kl 03:00 varje natt, men det räcker att vifta lite med ett snöre för att sysselsätta honom och man behöver inte göra det mer än ett par sekunder för att dämpa hans behov av uppmärksamhet.

Inatt ville han dock leka 3 gånger. När jag vaknade i morse hade jag fortfarande snöret i handen:)

Lystring berörda göteborgare. Det verkar som det blir ett Göteborgsvarv för vår del trots allt. Då Jont varit krasslig i veckorna 5 beslöt han sig för att inte springa, men har nu alltså tvärvänt och ska göra det ändå...Gött väl?

Perry helg väl? Vi har hunnit med 2 grillkalas, köpt utemöbler OCH BARNVAGN! Barnvagnen är en röd Bonjovi-vagn. Det är sant! Nu har vi både båt och vagn i hans ära.

http://shop.rockstarbaby.dk/index.php?cPath=53

Jag är ju som bekant fett emot märken och överpriser, men då denne vagn var -07 modell och nedsatt till halva priset samt att svärföräldrarna ville betala den såg vi plötsligt inga hinder för att glänsa lite:). Tack Torbjörn och Ulla!!!

Bilkörning då? Jo fan, jag har börjat fått kläm på en hel del. Har dock problem i korsningar och igår till den grad att jag faktiskt började gråta.

Nu ska jag göra klart här så jag får komma hem och sova innan jag går och lägger mig!

Säger så...

Igårkväll stod jag och Jont som vanligt i badrummet och borstade tänderna när det plötsligt började klia i handflatan. Sägen säger ju att det då ska rulla in pengar och vet ni...det stämmer!

När jag vaknade imorse kom jag på att FUCK jag ska ju ha lönesamtal idag. FUCK enbart för att jag inte förberett mig ett jota. Trots detta fick jag toppbetyg, en stjärna i cunten ty jag jobbat extra som undersköterska och 800 kr mer i lönekuväret.

800 kr kan ju tyckas vara en fis i rymden för mången, men då min lön inte är SPECIELLT hög blir det ju en radikal procentuell förändring. NOT! Äh skit i det. Tur för chefen att jag är lycklig idag.

Jag är värd mer, men så länge jag tänker fortsätta vara kvinna är det väl min lott antar jag.

Appropå det. Nu säger alla OJ!!! ska du föda idag eller? och jag blir lika förvånad varje gång? Va? nej jag vet in......asså...ska jag? Nu sa Britt-Marie att min mage har sjunktit avsevärt och jag borde nog gå hem och föda snart.

Jag insåg plötsligt att jag har väldigt många semesterdagar att ta ut, vilket gör att jag går på mammaledighet redan 6 juni! Perry väl. Om en månad är jag fri! harkl.

Hej hej hallå dagboken. Idag är jag trött. Jävligt trött....på att städa. Varje gång jag kämpat mig upp för trapporna och slitit upp dörren möts jag av samma sak. En ihoptullad hallmatta täckt av katthår, grus och kattsand. Så innan jag ens fått av mig jackan börjas det damsuga. Jag sög så hårt igår kväll så att grannarna klagade. Jepp. Då hade jag redan damsugit tidigare den dagen, men Tussi ville sitta i fönstret och tog inte hänsyn till de små små blomkrukor som faktiskt stod där. Imorse hände det igen...med blomkrukorna alltså.

Men dom är söta också. Och kanske ska jag rentav tacka dom. Det blir väl inte mindre vuxenvarning om 2 månader då det kommer en liten knodd till världen. Nåväl. Låt mig få förtälla gången stockholmshelg.

Redan vid 8 på fredagsmorgonen bankade jag på hos mor för frukostbuffé. Mor hade brett smörgåsar och kokt kaffe minsann. T o m gjort "neste" för resan.

Efter lite studsande mellan säten på tåget var jag snart framme i Stockholm. När jag klev av tåget slog det mig plötsligt att jag inte hade en aning om vart jag skulle ta vägen. Jag irrade mig iallafall runt på centralen ett tag och lyckades ta mig upp någonstans mitt i Stockholm (som tur va). Solen stekte och jag kände mig lite lyckligt, som jag förövrigt var tvungen att messa mina kära.

Maja hade jobbat natt och höll på att tvätta, var alltså inte så angelägen om mig i dåläget. Därför strosade jag runt på stan ett tag innan jag for hem till Maj.

Strosandet begränsades tyvärr till kungs- och drottningatan, men jag hittade iallafall till sist det jag sökte. Suschi!! mohaha.. Jag kastade mig in, krånglade av mig väskor, jacka och sprang fram mot disken. Hej! -Mammasushi tack! ååå satan vad gott det var.

Efter lite snokande i en svindyr babyaffär och inhandlande av en påse frukt på Hötorget var det dax att fara till Maja. Jag hittade till T-banan, fick hjälp med vägbeskrivning (!) och det bar iväg mot Fruängen.

En man på droger svajade i rondellen och där kom Maja! Maja bor inte långt från tunnelbanan. I en liten, men ack så trevlig etta med kokvrå. Maja har loftsäng utan stege, som jag inte ens försökte ta mig upp i. Istället sov jag hela helgen i soffan UNDER sängen, men först efter att Maja försäkrat om att sängen inte kan rasa ner.

Snart var det kvällen och efter att jag insett att Majae inte tänkte låta mig stanna hemma och slöa framför en film fick jag göra mig iordning då. Det vankades faktiskt fest. Ina fyllde 30 och bjöd på party i Gamla stan.

Jag och Maja glufsade lite lasange på en pizzeria och htittade snart caféet där festen var. Ina träffar jag kanske 1 gång var tredje år och hon är lika go varje gång. Efter en kaffe i ett hörn var det dax för prisentutdelning. Inas vänner hade skramlat ihop 6800 kr till en dator åt henne. Det kom tårar ur Ina.

Alldeles för tidigt, enl några, var jag och Maja tvugna att gå. Vi skulle nämligen träffa majas plit-arbetskamrater på Kellys. Efter diverse traskande var vi framme. Jag drack vatten och mottogs hjärtligt. Jimmy (the mouse) ljög om nåt jag inte förstod och Jana diskuterade öppenhjärtligt sin förlossning.

Jag vet inte om mitt vatten tråkade ut henne, men maja var inte in the mood och strax därefter gick vi hem.

Lördag morgon började ganska fint. Jag smög upp innan Maja och badade badkar. Min kusin Marita har tjatat länge nu om att jag måste bada "med bäbis". Enl henne ska bäbis i magen känna av att jag befinner mig i samma element och leva rövare därinne. Min bäbis har aldrig varit så lugn.

Istället försjönk jag in i El Choco och hade väldigt svårt att sluta. Kom på mig själv med att halvstå och läsa, där det var som mest spännande.

Efter detta var det dags för fika. Maja skulle träffa sin Barcelona-vän Linnéa på ett café och vi drog dit. Mycket poppt ställe med mången gott att äta. Dyrt var det också märkte vi när vi skulle betala. En liten bägare glass för 45 kr KAN man klara sig utan...eller.

Johanna H från Arvika äntrade och snart var det dags att gå. Linnéa tog oss med till hennes kompis Paula i en lägenhet i Vasa (tror jag). Denna söta lilla italienska öppnade i pyjamas och bjöd på starkt starkt kaffe. Hennes musiksmak visade sig inte vara den bästa och vi fick därför lida till finsk dansbansmusik under vårt lilla fika.

Därefter var det dax för mat igen. Efter lite bil-sightseeing hittade vi ett indiskt ställe och Johanna dök upp igen, ty den indiska resurangen var hennes granne. Jag köpte palak paner. Förvånad? Nejhej...men det var jag kan jag lova när den smakade TOMAT. Tyvärr var det svingott ändå och jag somnade i Majas soffa.

Den kvällen hann vi med 2 filmer. Paranoid Park - Halvbra film med obra slut om en pojke och hans skateboard. Nästa film hette Things we lost in the fire, men den var inte heller så vidare värst.

Söndag morgon slafsade vi projektfrukost igen. Maja hade radat upp med allt man kan tänka sig! aaaah! Senare bar det av mot Hornstull. Där gick vi på liten inomhusmarknad och köpte sött och soppa!

Väl hemma igen såg vi på pedofilfilm. Ja...inte trodde jag väl att Lolita skulle va sån. Erotiskt stod det, men inte är det väl så värst erotiskt med vuxna män som ger sig på barn va? haha..jag och maja var inge bra på att välja filmer.

På måndagen var det dax för sushi nr 3. Ja vi åt lite på söndagen också. Denne gång åt vi med Majas storasyrra Lina. Lina jobbar på Michelin på ett ställe som inte är helt olikt Darling Habour i Sydney!! jo det är sant!

Sushistället hade denna gång (håll i dig Karin) SUSHITRAIN!!! aaaaah. Bitar goda som fan trycktes ner i en allt för mätt mage och fy helvete vad gott det var!

Härefter shoppades lite bodybutter till magen och lite shampo från Lush. Sen var det dax att fara hem.

Resan gick väl sådär. El choco underhöll mer än lovligt, men jag bröt ryggen* och tvingades gå fram och tillbaka i tågvagnen för att det skulle dämpa sig.

* jag bröt inte ryggen. Det bara känns så ibland.

Tack Maja gumm för en mången mysig helg! Hoppas vi hinner med fler:)

Gissa vem som hörde DLK live från Göteborg igår? Visst var det jag! Karin tänker på mig i alla väder och telefoniserar mig mitt under konserten! Mer sånt!

Magen må vara det största samtalet just nu. Alla har en åsikt om min lilla (?) kula .....och jag gillar det!

Satt nyss i kassan och då patienten skulle gå vänder han sig om - Du vet att det blir en gutt va?

-Jo, de flesta säger det...

Haha...det är så kul att alla verkar vara tvärsäkra på könet i magen. Är det inte magformen så är det håret eller strängen på magen eller mina ögon mm mm mm.

Det jag iallafall är helt säker på är att det är en riktig fighter där inne. Det börjar killa lite nu och jag vet inte om jag orkar vänta i 3 månader till innan jag får träffa bäbisen.

Nåväl. I helgen blir det middag hos Björn, Anne och lilltjejen. Vi har äntligen köpt födelsepresent. Jont far på innebandyläger och jag ska försöka släpa med mig magen på lite karate!