Tintelin

Hallå!..

Här är allt som vanligt, jag har träningsvärk och mår lite illa.

Men i helgen var det hålligång, kanske just därför jag mår illa??

Så här gick det:

Jag, Per (karins bror) och Jennie (karins brors tjej) möttes på Järntorget på fredagen och vi svor en stund över vädret, då jag och Per senast sågs på stranden i Byron Bay med 30 graders värme och nema problemas..

Vi slog oss ner i bilen och cirka 3 timmar senare med lite sömn och tung musik på stereon var vi framme på den bekanta Phragmensgatan. Karin hade tinat kassler och efter lite biljardspelande (ja, det var presenten från mig, ett miniminibiljard)vankades det mat.

Jag och Karin som hade en hel del att prata om (som vi ju alltid har) gick till "mitt andra hem". Ett riktigt rock n roll ställe med röda väggar, oldschool-tatueringar och drinkar som hette SLAN!

Jag och Karin slog oss ner vid ett bord, diggade vilt till WASP, Danzig och Danko Jones och vips tändes lamporna. Mäkta förvånade kollade vi på klockan och konstaterade att den redan var 2.

Vi vinglade hem i armkrok och sluddrade oss igenom våra kristet- och jävlar anamma klassiker och somnade sen sött.

Lördag var vi inte riktigt i toppform, men lyckade oss ändå ta oss ner till stadens torg, suga en kaffe och köpa ett par jeans till mig. På vägen hem kommer en kvinna fram med ett litet kort.
-Får jag ge er detta kort, som kan visa er vägen till himmelen, säger kvinnan.
-Vadå, säger Karin och vänder på kortet, är det en karta eller??
och vi lovade henne att genast gå hem och läsa ett stycke ur bibeln.

När vi kom hem svullade vi vaffel och såg på Kill Bill 1. (håhåhåhå höcken film), sen vankades det fest.

4 personer slogs om duschen och sen började det sippra in folk, en stor del av det berömda slan-gänget samlades runt rumsbordet och festen var igång. Inte helt olikt Arvikafesterna sjöngs det kristet och ninjades en stund, sen bad mig Christian att kasta telefonen till honom, då han ville ringa en taxi och det gör jag.......i hans ölglas...

Att hålla ihop hela gänget hela vägen till Örebro´s centrum var väl inte det lättaste, kallt som busen var det och vi lyckades hamna på Örebros största sugapungställe...K5. Trots oerhört dålig musik och 12 åringar på dansgolvet svängde vi allt loss några varv. Sen ställde jag och Karin oss i baren.

-Släng ut de där säger bartendern med ett leende till ordningsvakten.
Jo tjenare, tänker både jag och Karin och laddade, av nån jävla anledning, för en Hi five, (förmodligen för att visa hur fulla vi INTE var). Vi missade så stort att vi var nära att flyga i golvet båda två och blev stående som två fällknivar i flera minuter...HAHAHAHA!..

Återigen blev klockan 2 utan min tillåtelse, och vi hamnade på pizzeria hålet i väggen, där satt vi...med resterande av Örebro´s invånare och fulade oss med sång och pizzasnik.

Söndagen var helt OK, frukost och Kill Bill 2 och sen liten promenad till Chinaresturangen. Jag och Karin svullade som aldrig förr och ungefär där tog min Örebro-visit slut...snift.

Örebro, för den delen, vilken härlig stad. Den gillade jag, precis lagomt stor och t o m mer rock n roll än göteborg.