Tintelin

Jaha...då har praktikanten slutat, kassakvinnan är sjuk, vilket gör att jag är ensam på kontoret och nu ansvarar för 7 läkare och alla papper...och måste säga att högarna växer snabbare än planerat...så det får bli en snabbresumé av helgen.

Skratta inte nu, jag gick och la mig 21:00 i fredags, trött som få och vaknade därför klocka 7!! på lördagen. Gick upp, kokade kaffe, gick i cirklar och dansade till Mötley Crue och började fingra på telefonen för att ringa till Tor redan vid 9 på morgonen.

När klockan var halv 10 var jag pågång, nymejkad och något så när pråpert klädd struttar jag till spårvagnen för att bege mig till stan. Skuttar in på NK och hittar ONE HOUR PHOTO, lämnar äntligen in näst sista rullen från Stralien och irrar runt i affärer i en timme...efter ett otal böner om att filmen inte skulle vara blank fick jag dom!!

Jag är så duktigt på att ta kort! Speciellt om det är dag och mina objekt står still. På ett kort sitter karin på knä vid Ayers rock och låter sand rinna genom fingrarna, red dirt...så vackert. På en annan går hon längs Stuart highway med inget annan är torr öken så långt linsen når....u va fint. Sen var det lite Uluru som ändrar färg och lite utsikt från 23 vån i Sydney!

Lite senare slår jag mig ner på vårt sammiskafe och snart (eller egentligen väldigt långt senare) dyker Tor, Fjodda och Eira upp och vi blir sittande mest hela dagen att diskutera meningen med livet och annat flummigt. Tor tackar nej till fest då han (den jäveln) skulle gå på maskerad ala hårdrock 1980-tema med sitt jobb.

Fjodda skulle köpa sträng och alla for hem till var och en...och sen blev det krångel minsann. Jag var hungig, jag frös, jag hade väntat på spårvagn alldeles för länge och jag hade bytt spårvagn alldeles för mycket, jag hade åkt åt fel håll och jag höll på att irra bort mig i Fjodda och Eiras område. Men jag han fram och när jag äntligen slagit mig ner i soffan var det dax att åka till ANDRA sidan stan...suck.

Max otippat sitter på festen 6 arvikingar som jag bara känner sådär och jag började göra bort mig. Tog fel på person och agerade pinsam äktenskapsrådgivare på toaletten, vi for till stan och jag blev bundis med DJ:en på Dancing Dingo(som förövrigt var en icke helt olik Christer Pettersson-kopia och från Brisbane). Denne tvingade upp mig och Eira på högtalarna och vi töntade oss ett tag och försökte få hela publiken att sjunga med i "we come from the land downunder".

Tja, sen härjade vi vidare på dansgolvet till "i will walk onethousand miles", midnight oil, Tarantinos pärlor och skålade med VB och jag fick mig nästan en klump i halsen....(fjortisfylla förståss). Jag och Fjodda började på hemvägen tjafsa om vem som ägde vantarna.

Jag som av nån anledning fått med mig 3 vänster handskar, var trots allt fullkomligt övertygad om att alla var mina medan Fjodda försökte tvinga mig att titta i väskan en gång till om det om möjligt låg en högerhandske i den.

På spårvagnen hittade jag min högervante och fick ångest. Söndag morgon var inte kul. Jag hade sovit med öppen mun och gomseglet hade svullnat upp och försökte som vanligt komma på om jag hade gjort bort mig dagen innan (ja).

Prick klockan 13:00 mötte jag ÅSA utanför svenska mässan och vi gick på turistmässa. I början tyckte vi det var lagomt intressant, men när vi kom på att man fick gratis dricka, kaffe och SJ bjöd på gratis mat blev det lite roligare. Vi for omkring som 2 torpeder bland olika montrar, var med i alla tävlingar man kunde och samlade en gedigen hög information från många olika länder.

Efter 2 timmar fick det va nog och vi gick till ÅSA och gjorde spagetti och köttfärssås, slog oss ner i soffan och kollade på Flykten från Alcatraz och vi mådde som två grisar i solen (jag som älskar söndagar och fängelsfilmer njöt nog än mer).

Sen for jag hem och gjorde det jag fruktat i många dagar....städade...nu är det fint ett tag till!