Tintelin

Hallå..nya tag..

hrm...jo Torsdag: Upp igen, mustig frukost och tennis igen faktiskt. Denna gång var det om möjligt ännu varmare, men vi kämpade på i alldeles för stora tennisskor (våra springskor dög visst inte på planen). Därefter hyrde vi återigen en trampbåt och paddlade ut. Av outgrundlig anledning tröttnade vi redan efter en kvart och paddlade då in och köpte oss varsin luftmadrass. Försäljarn kunde räkna på svenska och vi köpte en chockrosa till mig och en lika grön till Jont. Vi armpaddlade försedda med cyklop återigen ut i det varma havet och band fast oss i relingen (ja den som håller båtarna ute ni vet) och blev guppande ett bra tag och kollade läget under ytan...blått.....som fan faktiskt...och en å annan sjögurka och borre.

Vår tänkta vilodag blev plötsligt rastlös så vi beslöt oss för att ta bussen till Makarska. Där strosade vi runt, gick på marknad och åt veckans andra pizza. Vi visste att det skulle finnas en grusväg som ledde oss hela vägen till Tucepi, men den hittade vi naturligtvis inte så vi försökte leta upp busstationen. Både jag och Jont var helt bomb på att busstationen skulle ligga längst motorvägen så vi traskade mot den...öh trodde vi...mörkret föll, men vi fortsatte traska, den skulle ju va här nånstans.

Nähä...vi småsprang ikapp en dam som gick före oss i mörkret och hon rabblade nåt på Kroatiska och riktade sitt pekfinger i 4 olika riktningar. Tack?...sa vi och följde efter henne en bit till. Bilar for förbi och med hjälp av deras lyktor lyckades vi skymta bommen där grusvägen visst slutade. Vi kilade då över motorvägen och in i skogen..iiiii...Att gå i flipflopps i mörka skogen med blicken upp mot stjärnorna är inte det lättaste. Hahaha..när vi gått en bit till stelnade Jont till. Han stannade, kramade min hand lite väl hårt och slutade andas. Jag som sett att det bara var en bil som for förbi och lyste upp ett skogsparti fattade ju först ingenting och skrattade högt när Jont förklarade att han trott det var vildhästar. Jo, han hade tydligen läst att det skulle kunna finnas sånt här...hahaha..

Fredag: Nu blev det dax för äventyr igen. Denna gång hyrde vi scooter (en, då jag som bekant inte har körkort) och for upp i Bergen igen. Denna gång skulle vi försöka ta oss till Bosnien, trots att vi lämnat passet som pant..hrm.

Vi först till höger på motorvägen och fortsätte längst Makarska Rivieran och tog en glass i ett annat turisthak och for vidare. Nu upp i bergen igen. Det gick lite fortare upp med motor och snart var vid framme vid korsningen igen. Vi tog höger och upp upp upp ännu högre kom vi. Jag mådde rätt dåligt ibland faktisk, det började bli så högt att det snurrade och utan vägräcken är man inte så jävla tuff längre.

Vi körde i en halv evighet och igenom ödsliga byar lååångt uppe i Bergen...Skumt att folk kan leva så. Vi stannade då och då för korttagande och lämnade sadeln uppe i skydd mot solen som inte var så snäll mot det svarta lädret.

När rätt länge i ett landskap av torra träd och berg berg berg vände vi och körde tillbaka. Vi fick syn senare syn på en skylt och blev nyfikna. Svängde in, betalade 20 kn och puttrade upp genom en nationalpark. Mannen i luckan gav oss vatten och sa nåt om att vi skulle få se vilda djur 2000 meter över havet, vi sken upp och ven iväg.

Oj fan...måste sluta. Jont påminde mig om att vi ska flytta till sommarstugan nu, ska passa hundarna och för er som är i närheten av Racken är välkomna på fest i möra kväll...skriver när vi kommer hem!

Karin...tack som fan för vattnandet...ringer dig när jag får armbågen ur...sug?