Tintelin

Tror du på ett liv efter semestern?

Det gjorde inte jag heller när klockan ringde måndag morgon. Jag vägrade förstå vad som höll på att hända och när jag ändå tvingades göra det låg jag länge och kände efter om jag inte var sjuk nånstans. Fan, nåt måste man väl föffan kunna sjukskriva sig för.

Högre makter tvingade mig ändå upp ur sängen. När jag kommit till jobbet och fram till skrivbordet öppnade jag ögonen och trodde inte nån när jag upptäckte att mitt post-fuck var TOMT..alla diktat var dessutom skrivna så jobbet är lite peas-of-cake nu faktiskt....ärramen.

Dagboken börjar återigen ge mig ett stygn dåligt samvete, ty jag icke skrivit klart om Kroatien ännu. Karin har varit här och laddat min lille dator med färsk musik, i magen ligger massa mat, rökelser och levande ljus brinner så det kanske kan ge mig lite energi.

Nåväl..Vi var väl på fredag tror ja. Asså fortfarande kvar i Kroatien. Denna dag hyrde vi scooter och begav oss upp i bergen igen. När vi åkt så långt ögat nådde, flera gånger fanns det bara berg och torra kvistar kvar så vi beslöt oss för att vända. På ”nervägen” hittade vi en annan väg som skulle ta oss till en nationalpark….men detta har jag väl skrivit..?? Ja ja….vi for upp så högt vi kunde och mådde lite illa utan vägräcken. Smaskade i oss varsin sallad på en liten resturang och klappade stora tjuren, som tillskillnad från hönsen, hästarna och åsnorna, gick lös

Efter lillsalladen skyndade vi oss förbi tjuren, bad en liten bön om att inte bli stångade och kastade oss på scootern. När vägen ändå skulle slutta hela vägen hem beslöt vi oss för att inte ens sätta på motorn. Och vi rullade……8 KM!

När vi landat vid hotellet stod bensinmätarn fortfarande på full, mycket skumt. Efter vi lämnat tillbaka den blev vi sugna på findrinkar och fyllde våra magar för 35 kn styck…perry!

Lördag: Japp denna dag var tillägnad Dubrovnik. Denna stad betraktas allmänt som en av Europas vackraste städer och det kan jag förstå. Medeltida murar omger den gamla staden och därifrån hade man rätt fin utsikt över de tätt liggande husen och alla små gränder omringat av det vackra havet. Varmt var det också, 34 grader i skuggan, så det kändes. Tyvärr hann vi inte med så mycket i Dubrovnik och vi var rörande överens om att hit skulle vi minsann igen….kanske med bil…tuuufft.

Vi hann med en pizza också, tredje den veckan. Medan vi intog denne försökte vi komma på så många ord som möjligt på Kroatiska (utan att fuska). Dessa kan vi: hvala = tack, sir = ost, sunka = skinka, sladoled = glass, da = ja, piro = öl, kava = kaffe och molim = snälla…bra va?

Klockan blev snart 18 och det blev tid att åka de 2½ timmarna hem. Vi satte oss i en airconditionad taxi och for mot busstation. Väl hemma gick vi till Konzum och köpte kvällsmat/frukost för morgondagen, ty bussjäveln skulle ta oss till flygplatsen långt före ottan.

Tja och det var väl det. Efter detta följde en vecka i Arvika. En helt underbar faktiskt, det också. På måndagen for jag och Maja till Körselvika. Där satt vi, dubbellyssnade på Tuva när hon radiopratade och fan vad behaglig hon är att lyssna på. När hon dessutom spelade både Coffein shakers, Tom Waits, Nationalteatern OCH Öyster Cult var mysfaktorn verkligen på topp. Maja bjöd på lunch i sitt mysiga hus och där satt vi och läste fixeringsblaskor hela dagen…gött.

På tisdagen for vi ut med Jon (Jon bon Jovi…båten asså). Jont, Gruva och jag låg länge och plaskade på varsin luftmadrass. Sommarn är rätt perry i Sverige också faktiskt. Sen var det dags för mig och Jont att flytta till sommarstugen. Vi hade fått i uppgift att passa Jonts bröder (Josef och Aron…Westies). I lilla stugan vid Racken är livet lätt. Där grillades, festades, nakenbadades, vandrades i skogen med doggarna. En kväll hade Maja med sig bärbara dator. Så där satt vi alla tre i bäckmörkret, mös i hammocken mitt i skogen medan vi såg på film…..aaaarh. Så ska man ju ha det jämt!

Nej, nu måste Tina läggas. Nya rutiner….suck.