Tintelin

Då vill jag börja med att hälsa Jenny välkommen! Grattis käre kusin, Catrin och Prins-Martin som fick en nykomling i söndags..Kraaaam på er!

Ojojoj…nu måste jag sansa mig. Jag har sett på så mycket Prison Break så jag fått pastasås i taket…och nu tänkte jag berätta ett och annat om min inte helt lugna vecka.

På måndag och tisdag hade jag tagit ledigt från jobbet. Färden skulle bära av till stora staden Köpenhamn, där jag och Karin skulle härja runt dagarna tvenne. Klockan 9 skulle vi ses på stationen och jag vet inte hur många cigg eller hur många fniss som passerat mina läppar innan jag mötte upp en lika stissig Karin. Denne hade inte sovit på hela natten och vi kunde inte sluta fån-le.

Strax senare hade vi placerats mitt emot varann i stora tåget och började tuffa iväg. 4 timmar senare var vi framme i Danmark. Vi kom ut på torget och skulle bereda oss för mission 1: Hitta VEGA (stället där Xavier tänkt spela). Vi var förståss fullt beslutna om att vi skulle gå rakt fram, förbi torget och till höger, vi kallade det kvinnlig intuition men märkte snart att vi var helt fel.

Istället fick vi vända, gå förbi torget, ut på andra sidan stationen och lite till vänster…Så ja, nu rätt gata i alla fall. Isterbane…som vi kallade den. På denne gick vi cirka 10 minuter och upptäckte snart att detta måste vara Köpenhamns red light. Nå väl. Efter 4 varv runt platsen där Vega skulle finnas hittade vi det. Stället var förstås stängt och nån lucka som sålde biljetter kunde vi inte hitta.

Karin smartade till sig och lyckades av en affisch klara ut att man faktiskt kunde köpa biljett på Fona. Vi fick dessutom detta bekräftat på en skivaffär i närheten. Inte många minuter senare hittade vi faktiskt ett FONA, där man kunde köpa biljetter. Vi beställde varsin med texten Xavier Rudd!! och hoppade raka vägen till närmaste pub. Stället hette Frida´s och där fick man minsann röka inne…

Efter firandet kom vi på att vi var lite hungriga. Hittade ett sushiställe och slog oss till ro. Maten kom strax senare och det var inte stora bitar inte (nu är vi också vana supersushi). Men vi högg in och blundade…..guuuuu, det var nåt av det bästa jag ätit. Vi satt länge länge med minibitarna i munnen, prisade maten, gud och hans moster.

Jag vet inte hur det hände, men strax började det bli dags för kvällen. Jag och Karin köpte oss några Heineken-plastflaskor och satte oss i en park. En pyttehund kom farande i 300 km/h och hälsade så gott han kunde och försvann. Där satt vi ett bra tag, diskuterade människor och konstiga beteenden.

Vips blev det dags att gå in och vi blev lite fjortisar igen. Väl inne köpte Karin Xaviers Food In The Belly och vi trädde in på lille Vega. Stället var jättelitet och mysigt som bara den. Vi slog oss ner i baren och kunde konstatera att Köpenhamns alla backpackers hade samlats på ett ställe. Det här var en mycket märklig upplevelse för mig och Karin. Vi känner ju liksom inte en kotte till som lyssnar på denna typ av musik så när vi upptäckte att det fanns fler som oss blev var lyckan total.

Långt senare, efter att tjejen med gitarren hade slutat spela klev han upp Xavier Rudd!!! denne började blåsa i sin digiridoo, sitt munspel, spela på sina trummor och vi härjade runt så mycket vi bara orkade och skrek oss hesa till Let me be å de andra.

Efter spelningen satte vi oss på en bänk och tog en kaffe….och pizza…jajamen. Strax efter detta lyckades vi gå förbi en pub (som visade sig vara samma jag och Jont satt på sist). Vi slog oss ner i trappan och sjöng med trubadurerna tills de stängde.

Väl utslängda gick vi till nästa pub, dörr i dörr där också en trubadur spelade. Jag och Karin blev sittande på trappan utanför och pratade och stre med alla möjliga människor, från bl a Färöarna och det var nytt för mig.

När de stängde där gick vi vidare utan direkt mål och bara fulade oss. Plötsligt hörde vi musik från ytterligare ett ställe och gick in. Viking Bar hade minsann öppet och John (från Irland) som ägde baren sa att han inte hade planer på att stänga heller. Vi slog oss ner vi ett bord och fick sällskap av John, Fischerman-flaskan och ytterligare bunt med Färöar-människor. Där satt vi då…jag och Karin på ett fårskinn (haha foreskin) i Köpenhamn…festande med en folk från Färöarna, försökte lära oss att räkna på danska, ylade med till U2 och drack gratis shots tills klockan blev 7.

Dagen efter var vi dock inte lika pigga. Innan tåget skulle ta oss tillbaka till Götet satt vi en stund på en parkbänk på torget, drack juice och åt kall FISKMACKA...vad fan tänkte vi?

Nåväl vår crazy Köpenhamntripp visade sig ha blivit hur perry som helst och nåt jag kommer komma ihåg väldigt väldigt länge…ja faktiskt.

Sen kom onsdagen…kan ha varit världens längsta dag…och torsdagen hade vi lyckats pricka in after work med jobbet….suck…fredag for jag till Arvika och lyckades bli medlurad på Marit Bergman. Jag, Jont, Grulf, Maria R och syster Grulf satt en stund och pratade i Marias fina lägenhet och gick sedan ut. Vi hann med en galendans med Nasse-Markus innan vi Marit bankade igång.

Lördagen var mycket lugn, mycket lugn. Mitt mission var att lugga Billie då hon skaffat sig dreads över hela bakdelen. Detta lyckades utan svårare bitmärken och sen blev det Totsi. En sydamerikansk film där Totsi hade missuppfattat det där med barnpassning. Mycket bra film för övrigt. Just det, vi var i Karlstad också. Jag och Jont gjorde stan en liten stund och åt sushi förståss:). Puss.

Söndag blev obligatorisk midda med mor och bror. Mycket god vege-lasange njöts och vips så var helgen i Arvika över…

Nu är det måndag…jag har lagat mat för ett helt regemente..och i sterion skrålar Roky Erickson...Det du..