Tintelin

Åjohoora! Det var precis vad jag fann när jag var ute och sprang nyss. Men inte fan blev det lättare för det. Tänk det kändes som en halv evighet, men nån jävel brände ändå av fyrverkerier, månen var sagolik och jag blev ju som sagt 50 kronor rikare…så summan av kanelen blev väl rätt ok ändå.

Nåväl. Innan jag gav mig ut på spring ringde Sara. Denne har redan hunnit bli i 7:de månaden och förväntas kvida fram 3:e juni. Alltså dagen INNAN jag gör första dagen på Kvinnokliniken. Lämpligt va? Då kan ju jag bli en av de första som faktiskt ser knytet.

Tja, i o med att jag segat mig så till den milda dag kan jag väl börja redan från i måndags. (jag lyssnar på the kinks just nu, bör nämnas…Lola…lalalala..Lolaa)

Måndag då: Som vanligt var det knåddag. Vi agerar ju knådslavar åt Jenny nu när hon bara har några behandlingar kvar innan hon är klar med sin utbildning. Denne hade ju dessutom skickligheten att få jobb på Göteborg Spa också…way to go Djenney! Jag har visst lite problem med ryggen. Lite knölar överallt och en rätt stel nacke, men det ska fixas säger Jenny.

Tisdag: Här är det helt svart.

Onsdag: Tor, Per, Jenny, Mia, Karin och jag skulle gå på Café Villevilleknulla men det var tyvärr HELT fullt. Väldigt mysigt dock med små lampor och krusiduller och bör definitivt gästas vid mindre folk. Istället hamnade vi på Rosa Pantern, för mycket kaffe och där var den nattsömnen förstörd.

Torsdag: Denne dag hade jag byxorna fulla med ickestillasittande varelser. Jag kunde inte avgöra om jag hade ångest eller hade vårkänslor (samma sak kanske), Jag kastade mig i alla fall över telefonen och ringde så många jag kunde för att få dämpa min känsla med öl och kedjerökning på uteservering. Alla sa nej.

På vägen hem kändes det plötsligt bättre. Jag kom på att jag faktiskt hade en del att göra och nu var det inte lika akut längre. DÅ ringer Karin. –Klart som fan vi ska dricka öl. Jaja..man får väl ställa upp då

Jag och Karin hamnade på Linnéterassens uteservering med en varsin öl. Ämnet var Australien och ur oss bubblade minnen i timmarna två. Efter andra ölen höll vi på att frysa ihjäl (trots värmelampa) och gav upp.

Fredag: FYYYY FAAAAN! Det var en sån dag man ville klyva sig i två, jaga in sig i en gränd och banka skiten ur sig.

På jobbet sa de: -Tina, lås nu INTE dörren ty Eva ska jobba på lördag. –Nej då kvittrar jag och smäller igen dörren OCH LÅSER! Utanför Sahlgrenska studsar jag på första bästa bussen och kopplar inte riktigt att Eketrägatan INTE ligger åt mitt hål. Innan jag hann kasta mig av hade jag förståss hamnat på HISINGEN. Helvete. Ungefär där inser jag också att jag också faktiskt låste dörrhelvetet. Jag ringde upp Karin och sa att jag kanske blir NÅGOT sen.

Karin möttes upp på Linné och vi fick vänta ett evighet till på nästa spårvagn. Jag, som till allt helvete också glömt mitt passerkort hemma denna dag, ringde till avdelningen för att se så de kunde hjälpa mig in på mottagningen. Det kunde de. Och väl framme fick jag hjälp av Marina och gav Karin en sightseeing på mitt kontor.

Marina (min granne) hade visst också problem. Hennes kompis (som röd i ansiktet satt bredvid) skulle visst överraska med middag med hade sumpat bort nyckeln på nåt jävla sätt. På vägen hem satt jag och Karin och försökte förstå hur det kunde gått till. När vi handlat gormeburgare och klev av på min gata fick vi se kompisen! Denne hade både ryggsäck och kasse. Där blev gick det upp för oss. Hon var naturligtvis styckmördare. Visiten på jobbet hade bara varit täckmantel för att mörda min käre granne och ta hennes lägenhet…fy vicka männsker det finns.

Lördag: Tina gjorde ingenting, ingenting, ingenting. Förrän senare då det vankades fest. Karin och hennes (tihi) Henrik (ja eller Anri som det heter på franska)..(han är inte fransk, det är bara Karin som tränar språket). Väl framme möttes vi av Silja, Andreas och Patrik som var på visit. Dessa hade även sett Kristet dagen innan och var på gott humör. Chips började dippas och snart blev det allsång. Vi hann dra igenom både Richard Cheese och det mesta av Jävlar anamma innan spårvagnen kom för att ta oss till stan.

Där strejkade Tinas partyhumör och jag orkade endast ta en smutt på min nyinköpta öl. Snift. Jag fick gå hem.

Söndag: Tina vaknade 7 (det är sant) och var på jobbet klockan 9 (det är också sant). Där satt jag, och Eva, och arbetade i godan ro och vips var klockan 2. Tina gick hem, handlade lite och började laga matlådor för veckan. Är jag inte vuxen så säg. När kvällen kom laddade jag datorn med den gamla klassikern The Labyrinth, beskådade David Bowies trikåer och sen var faktiskt helgen slut.

Sen kom måndagen: Förändringar på jobbet IGEN…och jag sprang en timme, som denna dag gick mkt bättre än dagen efter.

Sen blev det tisdag: Å det är ju idag.

I morgon blir det fika på Världskulturmuseet! Kom dit vettja.

På fredag kommer min prins. Vi ska shoppa loss på Ikea och hela lördagen simma runt bland människor och resebroschyrer på TUR-mässan. NAJS!

Oj, det var så längesen nu så jag har visst inte uppdaterat mig i bäst musik just nu.
Bäst denna vecka är fortfarande INDEPENDENTS…lite Ramones, lite Misfits och lite Elvis Prestley! Mycket bra, det värsta är att jag glömde skivan i Arvika sist. Så fort jag får chansen ska jag skanka loss till Baby Doll igen! Perry som svin!

Vad gäller sidan är jag mäkta stolt! Jag har bara två önskemål. Själva Tintelin skulle jag vilja ha i mer snirklig still också skulle jag vilja ha ett fotoalbum. Är det för mycket begärt Jontas?