Tintelin

Phu! Jag har för mindre än en timme sedan avklarat mitt livs första karatepass, är jag mör?..åjo!

Träningen började med basket (?). Jag, som inte har allra bästa bollsinnet sumpade ju ett par fina målchanser och fy fan sicken dålig kondis man ligger inne med.

Vidare försökte vi oss på parövningar, detta var snarlikt taekwondo bortsett från kopplingar och "gung". Efter detta gav vi oss på lite slag och vändningar och även detta höll på att ta livet mig.

Efter detta var det dax för min allra första kata! Döm om min förvåning när jag upptäckte att det var nästan identiskt med taewkondons första...bortsett från kopplingar och "gung" (som kommer ta mig en jävla tid att vänja mig av med). Detta betydde att jag nästan helt obehindrat kunde vandra med! Fan vad stolt jag var!

Efter detta tyckte tränarn (som idag faktiskt var brunbältare) att vi borde fysa lite. Armhävningar, situps, armhävningar, situps där vi skrev alfabetet med benen...å fy i helvete vad tungt...lite grodhopp och vanlig jogging...sen var tina trött..

I karate börjar man och avslutar träningen med kort meditation. Detta uppskattade jag, då kan man i lugn och ro gå igenom passet en gång till i huvudet....så kanske man lär sig nåt en dag!

Och helgen. Jo i fredags blev det sommarens första tur med Jon (jo båten heter Jon Bon Jovi). Vi puttrade runt lite på Glafsfjorden och svepte oss in mot Brögga för lite gratis trubadursång.

På lördag var vi uppe i ottan. Svärmor Ulla hämtade upp oss och vi for till Karlstad för REJÄL shoppingtur. Jag vet inte med mig att jag shoppat så brutalt nån gång förut och jag hade inte ens lite ångest efteråt.

På kvällen parkerade pojkarna framför zombiefilm. Jag satte upp gardiner och drack ponk-öl. (jo, det var frivilligt).

På söndagen gjordes inte många knop på förmiddagen. Vid 4-tiden kom Jont på den briljanta idén att vi skulle ut i Glaskogen. Kaffe bryggdes och mången smörgås breddes. Väl där valde vi en tripp på 11 km, det skulle vara lagomt tyckte vi.

Vi trippade på rätt bra genom skogen. En kort fika och några rejäla sumptramp senare var vi framme. Då hade vi hetsgått i 4 timmar!!! Nåväl, man är inte sjukare än man gör sig!

Både jag och jont är drabbade av finnar och vi skyller naturligtvis detta på Finnskogen.

Kvällens höjdare var ju att mor gjort ett form tjock tjockpannkaka åt oss. MER SÅNT!