Tintelin

Kollade just på ett rätt intressant program på tv´n. Existens handlade om abortlagen i Sverige. Socialstyrelsen anser att fostret är ett barn först efter 22:a veckan, men låter ändå kremera och begrava ALLA foster aborterade efter 12:e veckan. Hrm? Jag vill inte lägga någon värdering i frågan, men är det inte lite konstigt?

Oj, tack för att ni bryr som om lillBillie! Jodå, hon var så duktig. Skrek urmoderskriket i bilen men var rätt lugn ändå. Satt snällt i mitt knä i väntrummet och vägrade äta kattgodis medan Jont fyllde i hennes hälsodeklaration.

Strax var det vår tur och Billie ställdes ner på britsen. Som vid ett under blev Billie stående dyr-still på bristen medan tass-svetten bildade stoora pölar. Då och då tryckte hon in huvudet under min arm, kikade fram och konstaterade att hon fortfarande var kvar hos veterinären. Veterinären blev jag rätt be-gay-strad över faktiskt. Hon lyckades vända Billie på rygg, klämma henne på magen och tillochmed köra en spruta i nacken på henne utan att bli dödad. Veterinären skyllde på att katten var förstelnad av skräck och jag var stolt till tårarna.

Vi kom fram till att det var juvertumörer hon hade, Billie alltså. Dessa ska kollas igen om en månad och då får vi göra upp om de ska tas bort eller inte.

Annars? Jofan, jag och Jont går på box och betalar en ganska fet summa för att spö skiten ur varandra varje tisdag. Lika dyrt är dock inte karateträningen. Denna kostar 300 spänn per termin - alltså en bit under kostnaden för EN månad på Hälsokompaniet...där jag dessutom endast är 1 gång i veckan.

Jo för nu har karaten dragit igång på allvar. Lördagar på Dottevikskolan, där jag vann silver i Volleyboll för ett antal år sedan. Mia! tänkte på dig, du gick där ellerhur? På onsdagar är vi på gamla Agneteberg och där var jag senast på minidisco i 5:an med våfflat hår, långskjorta och skipants.

Där fick jag en sån där fin ödegympasalskänsla. Jag hade bytt om, klivit upp för trappan, bugat och äntrat hallen. Varmt som busen var det ute så balkondörren stod öppen. Några killar och en tjej tränade boxing, hade byggt en boxingring och hade svag musik i stereon.

När klockan blev 19:00 var det vår tur och vi började som vanligt med meditation. Det var då jag fick den där känslan. Mening var att jag skulle blunda men kunde inte. Jag studerade istället i smyg resten av gruppen som satt helt stilla och försjunkna i sig själva, så tyst att man kunde höra en ål falla och från en klarblå himmel lös solen in över ribbstolarna och de vita dräkterna. Mäktigt, jo faktiskt.

I söndags fikade jag med mina vans för första gången på vääldigt länge. Tor, Mia, Karin och jag hade för första gången lyckats ha tid samtidigt. Vad vi diskuterade har jag glömt, men det var mycket trevligt. Karin hade web-kamran på och....Ni som inte vill veta måste blunda nu.....hon visade hemligheten! Oj, nu blev det väl fel! Nåväl...ni kan börja läsa nu. phu! Tack som fan för kortet förresten Karin! Du ger mig ack så dåligt samvete ang Bröjn...men den kommer nog skaru se.

Nej nu ska jag rasta sambon!

Karin förresten! Vet du vad jag lyssnar på när jag trampar runt på min stenhårda (snygga alltså) cykel? Gogol Bordellos nya - Super Taranta! Mucho perry!

Sen ville jag avsluta med att hojta hippande och hoppande hurra för Maja-min-vän som gått och blitt 27 bast på gamla dar! Grattis ska du ha gumman.