Älskade Billie Rubin kommer inte hem igen. Hon blev överkörd av en bil i tisdags och vi saknar henne så fruktansvärt mycket. Tänk att det kan gå så fort. Från att alltid ha funnits här till att inte finnas alls. Å det känns så jävla konstigt att man aldrig kommer få se henne igen. Hon kommer aldrig mer hoppa upp i knät när man sitter vid datorn, försöka smyga sig in under täcket när man ligger i sängen, aldrig käcka efter strumpan när man tvingas kliva över henne och framför allt kommer jag aldrig mer få krama henne så hårt så hon piper.
Hon hade legat där vid vägkanten. De som ringde sa att det definitivt var katten "på bilden". Hon hade varit så fin och så liten. Jag är evigt tacksam att de ringde och berättade vad som hänt Billie, utan dem hade vi fortfarande irrat runt i skogen och letat, men jag hade nog helst velat att den som körde över henne hade hört av sig. Stannade han/hon ens bilen för att se om hon var skadad? Å vart tog du vägen sen Billie?...lilla gumman..
Sov gott älskade lille vän, tack för de här 10 åren....