Jag var med om nåt väldigt pinsamt nyss. I godan ro när jag sitter och skriver blir jag inkallad till läkaren för assistans. En fettknöl skall tas bort och min egentliga uppgift är bara att klippa tråden då läkaren sytt ihop.
När läkaren skurit ett tag och börjat rycka ur klumpen hände det nåt. Jag hade börjat ta djupare andetag och tyckte plötsligt att luften försvann i rummet. Det började plöstsligt susa i huvudet på mig och jag tänkte att detta kan inte gå väl.
Läkaren bad mig gå till skåpet och hämta koksalt, men då hade jag visst tappat hörseln, golvet hade börjat gunga och huvudet tycktes ha vuxit till dubbel storlek.
I detta läge var jag helt säker på att jag skulle svimma och lyckades få fram att jag inte mådde så bra. Läkaren sa att jag skulle gå ut i korridoren. Jag tog mig till fikarummet och de som satt där bad mig lägga mig ner FORT! Hahaha...färgen i ansiktet var i stil med den vita rock jag hade på mig för att senare gå mer mot grönt. Det var då jag plötsligt kom på att det finns anledning till att jag inte är undersköterska längre.