Tintelin

Ammän tja.

Jag är så mör så mör att jag inte orkar räta på ryggen. Dagens träningspass tog musten ur mig. Jag orkade inte tänka p g a sömn- och matbrist men jag kämpade på jävlar i min själ, duttboll på 4 personer kan klassas som mord. Nu har jag alltså ont i i stort sett varenda större muskel och under fötterna är jag skinnflådd.

Men dagen började ändå rätt bra. Vaknade som vanligt av Jont och Tim som studsar ner i sängen vid sisådär kvart i 8. Tim sträcker sig mot lampan och viskar PAPPA. Jont pussar oss hejdå och lämnar oss till vårt öde. Tim flåsar, studsar och försöker dra ner de små fotbollsskorna som hänger på sängramen...jag försöker somna om men väcks av små små fingrar i ögonen och vi går upp.

Stunden senare dyker Björn och Mira upp på kaffe. Då ringer telefonen. Det var Ingela P, min gamla chef på gyn i Karlstad. Hon babblar på och undrar hur allt är medan jag håller tummarna så de blir blå. Jag har nämligen sökt 20 sommarjobb på sjukhuset i Arvika och Karlstad. När jag ringer till Arvika säger de dock att de inte behöver folk och hänvisar till Karlstad. Detta tycker jag är smått konstigt då de faktiskt gått ut med annons.

Hursomhelst. Jag har pratat in på Ingelas telefon samt skickat ett mail med förfrågan/bedjan om hon vill ha mig i sommar. Nu sa hon dock att hon inte visste vad hon skulle göra då hon lovat 2 andra...men att att hon ev hade något till hösten.

Har jag sagt att min dröm är att jobba på Gyn i Arvika och de dagar de är stängt här skriver jag för Karlstad? Nehej...men så är det. Nu säger Ingela att det är mig hon har i åtanke då Gyn ska öppna i Arvika till hösten...wiiiii! Jag kastade mig på mailen och skickade ett mail till om att jag ju också är undersköterska och dubbelarbetar gärna...medan järnet är varmt menar jag:)

Nu vet jag alltså inte om jag ska vara glad eller ledsen....trodde det var safe då jag faktiskt sökt 10 jobb i Arvika och 10 i Karlstad...men nu känner jag mig plötsligt osäker. Vi håller en tumme till om att nån hör av sig så Jont får va pappaledig i sommar.

I söndags var vi på Mammapappabarnmässa i Karlstad. Hahaha...mitt mission var att försöka lura till mig så mycket gratisgrejer som möjligt och jag tror jag lyckades. Jont och Anne tyckte jag var lite slug emellanåt...men fan va kul jag hade när jag radade upp blöjor, servetter, tröjor (newborn), schampo, tvål, tidningar och minimorötter på golvet när jag kom hem!

Barnträningen går bra tack. Jag håller träningen varje lördagmorgon och känner mig allt som oftast förvirrad när träningen är slut, mina karatekollegor tycker dock jag sköter mig bra. I lördags kom den allra minsta tjejen (7 år) fram till mig efter träningen och sa: -Jag hatar karate.

Jag försökte säga att det kan kännas så i början. Jag hade också klump i magen innan träningen när jag började med kampsport. Det är otroligt mycket att tänka på, lära sig och komma ihåg så ibland vill man bara ge upp. Sen lär man sig, får lite självförtroende och tar nya tag...sen kommer i regel en dip till och en till...men det tar vi nån annan gång:)

Nej nu ska jag harkla mig och byta ställning i stolen...säger så.