Hej hej hallå där!

Jag vill börja med att tacka er alla för de fina inläggen ni skrev i förra dagboken. Ni är sanna vänner och jag älskar er för det!

Begravningen var otroligt vacker. Jag hade nog fasat en smula för att det skulle vara vitt och kallt i kyrkan, men så var inte fallet. Mikael låg i en brun kista omringad av röda och vita rosor. Bakom honom stod julgranar och överallt brann levande ljus.

Efter jag hälsat på så många jag kunde på parkeringen var det dax att gå in. Gunnel (vår diakon, som också fanns hos oss natten då det hände) kramade mig hårt och frågade hur jag kände mig. Jag sa att jag inte visste då jag inte sett kistan ännu. Prästen Klas och en annan tog emot oss och berättade var vi skulle sitta. Jag satt mellan Jonathan och mamma och kunde inte förstå att den långhårige killen på fotot på kistan faktiskt låg i den. Maja och Sara var med och satt ett par bänkar bort.

Karin hette kvinnan som skulle sjunga. Hon var lite punk i sitt hår och sin spetsklänning och det skulle Mikael ha gillat. Hon satte sig vid orgeln och då brast det. Strax därefter ställde sig Christian (Mikaels son) och gick fram. Han satte sig bredvid Karin på en stol och kopplade i gitarren.

Efter det välkända introt började han sjunga sin fars favoritlåt Nothing else matters. Han hade dessutom gjort en egen version av den och det blev oerhört mäktigt när Karin hakade på i refrängen. Tänk om Mikael bara visste.

Efteråt kändes det märkligt. Hela familjen var samlad här hemma och vi pratade om allt utom begravningen till sena kvällen.

Nu över till nåt annat.

Hör här. Jag har blivit vuxen. Av många anledningar har jag inte berättat för er alla att det faktiskt finns lite glädje i livet också.

VI ÄR MED BARN! Det ligger en liten parvel i min mage som redan har hunnit bli 4 månader. Vi har tillochmed varit och kollat på "honom". Ja vi säger honom för att Jonathan har bestämt det:) Arbetsnamnet är Håkan efter IFK`S Håkan Mild, men vi ska försöka vänja oss av vid det namnet:)

Dagen efter begravningen for vi till Karlstad för en koll och lite information. Många har sagt att det skulle var helt OTROLIGT att få se den lille och jag får be om att hålla med. HELVETE! Det var en hel bäbis där inne...redan! Där fanns alla fingrar, alla tår, en liten näsa, ett pickande hjärta, njurar, ryggrad...tja..allt som brukar följa med!

Jag frågade om jag kunde få ligga kvar hela dagen och kolla, men se det fick jag inte. Därefter hälsade jag på mina forna arbetskamrater för att sedan lyxa till oss med indisk buffélunch.

När jag för ett tag sedan berättade för Mikael att han skulle bli morbror fick jag en härlig kommentar. -Men, du är ju.... men...du? ammen..jag har ju GUNGAT dig!!

Hahaha. Mikael hade då fortfarande inte accepterat att hans lillasyster blivit 28 år. Han sa dock att han tyckte jag skulle ta hand om mig och att det skulle bli SÅÅ kul att följa detta..hrm. Knodd beräknas födas 29 juni, alltså bara en vecka efter Mikael skulle ha fyllt 40...woodoo!

Mina vänner! New York-resan står fast. Jag har kollat, det GÅR att ta med sig ettåring! Vi SKA dit!

Jag blev nappad på mobben igår! Jag är så sur på Fridstadsjackor och Charlottenbergståget. Det är det enda jag orkar säga.

Så ring mig inte på mobilen på nån vecka. Ring hem eller messa.

Nu MÅSTE jag kila.