Jo men visst. Det blev ett göteborgsvarv ändå. Trots många veckors otränande beslöt sig Jont för att ändå testa.

Så fredag förra veckan bar det iväg. Vi hade satt mamma som kattvakt och for iväg på förmiddagen någon gång. Redan efter 5 min blev gravidon förståss hungrig men höll mig lydigt fram till Brålanda.

Vid 16:00-tiden nångång och allt tack vare GPS hittade vi fram till en stor byggnad med texten HOTEL i Olskroken Göteborg. Inte någonstans kunde vi se att det faktiskt var APPLE hotel vi var på, inte förrän jag hittade en informationslapp på disken med lilla lilla texten Apple hotel på vågade jag helt lita på att vi var rätt.

Vi checkade in och traskade till vårt rum. Helt OK med pool utanför altandörren. Poolen hade inget vatten, men det gjorde inget ty det inte var större badväder.

Strax därefter var det dax att hämta nummerlapp på Frölunda borg. Var detta låg hade vi ingen aning om men lyckades mirakulöst hitta ända fram till disken. Det var bara att gå av på Marklandsgatan och följa strömmen.

Efter vi fått nummerlapp slungades vi rakt in i en outlet och lurades till klädköp. Därefter for vi till stan och skulle till att telefonera mina vänner när vi upptäckte att Telia "låg nere". Döm om vårt handikapp och vi tvingades köpa nåt så stenåldersmässigt som ett telefonkort för 100 kr.

Efter mången om och men fick jag tag på Mia. Denne hade Karin i andra ändan och vips skulle vi ses på Condecco om en timme. Karin hade med sig sin stora kärlek och dessa utövade munmotmunmetod mest hela kvällen:)

På lördagen var det dax. Vi hade bunkrat upp med megahotellfrukost och kände oss på topp (?). Efter uppladdning/slappande på hotellrummet mötte vi upp Marica (gruvas lillasyster) och hennes kille Mats på spårisen. Mats skulle också springa, men skulle starta tidigare än Jont.

Väl framme vid Frölundaborg var det inte länge kvar tills Mats skulle starta, då hade de första redan kommit imål. Overkligt. Pang så var han iväg och Marica fick mycket riktigt uppdatering i sin mobil. Jont skulle starta några minuter senare och började bli lite nervös.

Strax var det även hans tur och vips så var han iväg. Jag fick inga uppdateringar inte och började bli lite kall att jag skulle missa hans målgång p g a detta. Jag och Marica satte oss på lämplig gräsmatta och drack öl och kaffe. Jag kaffe.

Det dröjde inte länge föränn Mats förväntades gå i mål och vi traskade mot målgången. Jag blev kissnödig och beslutade mig för en bajamaja och skulle möta upp Marica. Efter kisset hittade jag naturligtvis inte henne. Det var rätt mycket folk där och jag började bli stressig. Kom sen på att Marica skulle möta upp Mats på andra sidan läktaren så jag gick dit. När jag väl var där (och ännu inte hittat Marica) hade jag bokat möte med Mia på platsen där jag stod. Med tanke på att mobilen var näst intill död, jag hade tappat bort Marica och Mats, Mia hittade mig inte och Jont förväntades gå i mål utan uppgjord mötesplats hade jag lätt panik! Att hålla reda på 4 personer mitt i folkvimlet var inte det lättaste.

Marica och Mats hittades snart vid muren och som vid ett mirakel dök också Jont upp precis där. Inte ens svettig, trots tiden på 1,53. Jag bundade ihop dom och tvingade dom stanna medan jag sprang bort till ett annat ställe för att möta upp Mia, Karin och Daniel.

Väl samlade for vissa av oss till stan för en fika. Åsa skulle också komma men dök inte upp förrän vi gått vidare till Mother India för lite kek. Palak Paner förståss och fan vad gott. Åsa slutade inte smeka magen och gav den en liten liten body i present.

På söndag var det ju dags för hemfärd. Vi lassade in ännu en hotellfrukost, packade väskor, kastade dessa i bilen....och for till stan. Efter lite shoppande (bl a Ramonesbyxor till knodd!) mötte vi upp Karin och gick på Supersushi! YEEEEY. Tyvärr beställde jag för många bitar och tycker mig fortfarande rapa sushi....men det var gott!

Sandra och alla andra....jag hann inte ringa er, men lovar att komma till Götet snart igen!!!!

I helgen var det barnkalas vill jag lova. Nea har gått och blitt 1 år redan och det bjöds på korvkalas vill jag lova. På kalaset var även en rätt gravid Märit. Denne ska föda 3 juni och höll på att skrämma skitan ur oss när hon i ladan pep till och tog sig för magen. Ingen bäbis än.

Innan detta besökte jag och mamma Christians utställning.

Fan vad stolt jag är över den pojken! Alla som råkar befinna sig i Arvika de kommande dagarna måste gå och se klassens verk på Konsthallen! Mycket imponerande!

Efter Neas kalas (hemma halv 9) skulle jag möta upp mina vans på Viksholmen för lite festival med bl a Hellsongs, men kroppen sa nej. Jag duschade i en timme och blev överhettad, somnade i mattallriken, ringde Jont och bangade ur.

Nea fick en Kångenryggsäck av oss. Mycket populär:)

Idag har jag varit supervuxen. Tvättat 5 maskiner, damsugit, dammat och skurit golv. Bortsett från 2 timmars medvetslöshet och ett besök hos barnmorskan har jag hållt på tamigfan hela dagen!

Vi kollade som vanligt bltr, symfys-fundusmått och hjärtljud. Allt helt normalt. Barnmorskan sa att Knodd nu faktiskt ligger med huvudet nedåt. Bäbis är inte riktigt fixerad ännu, men han har fattat att det börjar bli dags för touchdown!!! OJOJOJ vad kul det här ska bli.

Det är konstigt, om 5 veckor är jag förhoppningsvis mamma och det går liksom inte att förstå. Tänk att två människor kan GÖRA en människa. En liten människa som ska växa upp och skämmas över sina föräldrar precis som alla andra:)

Nej nu ska jag inta horisontellt läge....