Tintelin

Det blev en rätt perry fest i fredags. Jag och Karin fixade lite flytande, så också present till Mia och gick hem för att hacka och mixa inför stundande kalas.

Tor kom först medan jag och Karin stod i fönstret och återigen fascinerades över vårt gemensamma öde i Aussie-land och Karin fick en penna.

Mia och Jeanette kom snart och det blev fest. Vi började tugga på vad som fanns att bjuda och snart var festen i full gång. Mad och Mads-Mats aka Madde-fucker kom senare och det blev ännu mer fest. Jag hade fått för mig att filma större delen av festen och av vad jag kan höra av innehållet var det inte så populärt. Hahaha...jag satt länge igår och gick igenom innehållet...hahah..styggt.

Mia fick likör, en bok om kyrkogårdar och en idolbild av Tool. Mad:s tolkade Lejonborg och vi sjöng allsång till Läderbit tills grannen över fick nog.

Vi begav oss ganska mycket senare mot stan. Segade till oss och klev in genom dörrarna på Dancing Dingo först vid 2-tiden. Vi satte oss i baren, köpte en VB och fick förståss för oss att svänga oss på dansgolvet. Där intet ont anade blev vi brutalt antastade och det slutade i uppläxande av två ärkeägg som inte fattade innebörden av ordet STICK!

Stället stängde och under tiden vi stod utanför och stampade i vår egen fradga lyckades ytterligare 3 kvart-i-tre-raggare få sig en salva. -Men vad fan tror folk. Jag var av många anledningar inte intresserad av det motsatta könet och med tanke på min pionröda hudfärg, kroppshållning och hämmade ordförråd bör detta kunnat skådas från långt håll....suck..

Nåväl..på lördag blev inte många knop gjorda. Jag sov och pratade i telefon mest hela dagen och körde en favorit i repris även på söndag. Lyckades dock avsluta helgen med Tor, Mia, en smoothie och en filt på Marmelad.

På tisdag ska vi ses igen och då för att beskåda Mia´s ingaddade födelsedagspresent till sig själv...Najs!

Ja men hej hej hallå dagboken...

Å anledning till varför jag skriver dagbok i detta nu vette gudarna. Själv vill jag bara ligga, peta naveln och läsa bok...så lets get it overstokat!

Vi börjar med ett runkande HURRAAA! För Karin som blev hela 26 i tisdags, ett HURRAAA!! för USA-Mia som blir 33 på fredag och ett HURRAAAA! Djenney som blir 23 på söndag...phu! Grattis på er Å PÅ FREDAG SKA VI HA KALAS! jag har köpt plockemat!

Min helg var som vanligt svinmysigt i mysigt sällskap. Jag och Jont gjorde stan, åt med indiskt med Mia och Tor, kollade på porriga hjortar i brunsthagen och såg på en jävla massa film. Running Scared, skvimpig film som var dreta bra i början och förmodligen lika bra i slutet....men nåt hände och det tog fetvändning...måste ses igen. See no Evil bör däremot inte ses många gånger...

Nåväl...veckan har varit...ja det har den...Jag har sprungit och trots att jag tror mig kuta fortare än någonsin tar det mig ändå en kvart längre att ta mig till busskuren (ja, mitt mål alltså). Nåväl...innan sommarn ska jag springa samma sträcka på 8,23 blankt!

Nej...nu får det sanneligen vara nog!

Fressten...har jag nämt att jag och Karin far till annan land inom kort? Javisst.. vi drar till Kopenhagen för att lyssna till Xaaaaaaaaavier Ruuudd. Och nu har jag fått i uppgift att ringa landet och ställa svåra frågor ang förköpsbiljetter...jag som inte kan danska. Jobbit!

Frid på er alle sammen, å ni som inte tänker festa på fredag skiter i det...mkey?

Hallå där..

Jag är nystrechad och lyssnar på en av de bättre just nu….Wolfmother..japp, å min favvolåt har kommit att bli Colossal. Mycket bra skit, där sångaren också påminner om en tunnare Gruvpudel.

Mitt mission den här dagen var ju fika med vännerna, men det sket sig ju rätt fint. Jag fick för mig att laga cykelhelvetet som gått i punktering (som alla andra cyklar i stället också och jag anar brott.

Jag vände helvetet uppåner. Lyckades inte få bort mutterhelvetet, inte ens med mindre dödsvrål, så jag började bända av däcket som det var. Efter si så där en halvtimme tvingades jag ringa mina vänner och avboka fikat, då jag såg mig själv stå vid cykeln och svära hela kvällen.

Jag lyckades faktiskt hitta hålet…(å många till jag lyckats klämma dit med hjälp av våld och skruvmejsel). När jag fått fram en bit gummi och skulle till att klistra på det över hålet var limhelvet slut. Jag sparkade tre gånger på cykeln, irrade runt i mången tankar och kilade till sist in i Karins atelje (granne som målar tavlor i källaren). Hon gav mig lim och ett lycka till. Jag klistrade…väntade….klämde …svor….väntade…klämde så jag skakade….till ingen nytta..gummihelvetet fastnade endast på tummen.

…efter ytterligare en halv evighet gav jag dock upp. Lyckades med svett och mycket möda att få tilbaka däcket där det skulle sitta och gick in å bytte om. Adrenalinet jag erhållit fick inte gå till spillo så jag knöt på mig springskorna, fyllde öronen med Peter Dolving band och gav mig ut i Majorna. En halvtimme senare var jag tillbaka på min gata och lyckades pressa fram några situps och en och annan armhävning.

Men vi börjar väl i fredags. Planen var att Karin skulle dyka upp nån gång under kvällen och när hon väl gjorde detta låg jag och sussade sött med Fredrik Strages ”Fans” på magen…(boken alltså). Lilldatorn fylldes med animerad rödluva…igen! Om den var bra förra gången, var den ta mig fan ännu bättre denna. Det är sövveränt tycker jag.

När filmen var slut och ersatt med Southpark dröjde det inte länge förrän vi båda sussade igen. Morgonen efter klunkades kaffe och spelades Backpacker III för att sedan kila ner på stan för en sushi. Solen lyste och vi hamnade i kungsparken med varsin takeaway kaffe.

På väg hem hyrde vi två filmer…Snatch och Besatt och for mot Bergsjön. Där svullade vi varsin pizza och började se på demonfilmen. Mycket mycket ruskigt film och som väntat diskuterades det en timme efter filmen om sannolikheten i demoner, krafter och annat okult och när Snatch var slut var klockan naturligtvis 3……demontimmen. Detta resulterade förståss i att jag fick sova skavfot i Karins säng och sista kaffet som dracks vid 23-tiden hade sin verkan....tji tji tji..

Innan jag slagit upp ögonen på söndagen hade Karins nämnt VAL 3 gånger…så efter frukost vi gick till lokalen. Efter detta promenerade vi runt i stora skogen i en timme och bröt upp vårt rätt intensiva umgänge för lite plugg för Karins del…då vi ändå skulle ses om några timmar i Brunnsparken.

Väl vid Hemköp tråkhandlade jag och blev stånas framför spisen. Grytan (som nu ska räcka hela veckan smakade rätt och.......sen kom jag ju på att jag skulle laga cykelhelvetet….ja och den storyn har ni ju redan hört.

Nu ska jag vaskas..

Over and out

Jaså…då var det jag igen. Skrivandes för glatta livet i hopp om att snappt som fan få ner vad jag har att säga så jag kan få gå och lägga mig med boken….tihi…Jo, jag måste nog erkänna att jag blivit lite av en läs…öh….läsmal…eller va fan di hetter. Läser för fullt och skriver som vanligt ner varenda bok jag läst ut…perry väl? Ja inte så jävla perry kanske, men…fan, jag gör som jag vill..

Sen sist jag skrev har jag…klippt mig. Oja…i torsdags sprang jag till min favvofrisör och som vanligt känner man sig så förbannat stygg när man sitter där nästan i höjd med golvet, svart skynke, blött hår framkammat och med en supersnygg frisörska som frågar om håret inte behöver tvättas ändå…

Väl balsamerad sattes jag tillbaka i stolen då frisörskorna började fnittra om den enes senaste inköp. Ett par stövlar för….5400 kr.. – A, men dom va skitsnygga, kläckte hon som klippte mig och jag sög i mig lite hårvax för att inte svimma ihop.

Väl färdig, med t o m plattat hår, studsade jag runt på stan och blänkte i solen. Tyvärr var jag på presentshoppinghumör och sprätte bort mestadelen av mitt ack så tunna konto…men havregryn är gott…

På fredagen bar det iväg till Arvika. På jobbet skrev jag om en patient som ”luxerade frakturen på egen hand” …tihi…(ring så förklarar jag). –Mela lis? Skrek kvinnan i serveringen på stationen och snart rullade jag mot ack värmeland.

Vips…mötte jont upp mig på andra stationen och vi for hem å såg på en väldigt konstig film jag glömt namnet på. Lördag morgon firades hos mor med ägg, rökt korv och räkor…TILL FRUKOST…jajamensan…mamma fick prisent och jag lämnade lite bilder från lö maskerade..

Senare, men ändå rätt tidig på dan, hamnade gruva, jont, hans och jag på Sundays. Åke (fast nykter) och Fjodda jojnade och sen bröt vi upp för fest. Senare tvingade jont mig att se på film, jag som hellre ville gå ut i skogen. Filmen hette Hoodwinked och visade sig va nåt så in åt helvete bra….Rödluvan, fast animerad….I löv em….

På kvällen vankades fest hos Gruva. Jag drack finvin och fick ont i magen för att senare stå och diskutera sälslakt på Sibirien, på balkongen, med Gruva. Senare begav vi oss, det hade blivit en liten hög människor, till stan för att som bekant REGERE på dansgolvet. Tiki Room hade öppnat och jag vet fortfarande inte hur det såg ut där inne…för mycket folk. Vid slutet av kvällen lyckades vi till och med slita med Tina from Hell på dansgolvet och lyckan var total, tills nåt larm gick och dansgolvet evakureades….då blev det ännu bättre. Vidare obligatorisk pizza på Piccolo och korttagning på tomtar som inte fanns.

På söndag segades det…eller var det DÅ vi såg på film kanske? Nåväl….senare blev det middag hos svärföräldrarna och jag fick en kaschmirsjal…eller hur det stavas, då svärmor varit på shoppingvisit i Kina…tackåtack.

Sen blev det hemdax. Jag hade fått låna en nackkudde av svärisen som jag mycket däckad och bestämd dreglade sjöblöt på vägen hem.

Sen kom ju den förbannade måndagen…jobb jobb, hem och sova…tisdag…jobb jobb och obligatorisk fika med gänget.

Karin, Mia och Tor möttes som vanligt upp på Järntorget. Vi hittade ett ledigt kafé och började diskutera politik, massmördare och sexfixering. När mörkret föll var vi också rörande överens om att vi präglas av vad vi leker med som barn. Japp, de som lekte med kottar är rätt tråkiga som vuxna, Barbie-tjejerna skaffar Botox och silikon, transformerskillarna blir schitzo och vad det blir av teletubbisgenerationen vågar vi inte tänka på.

Go nut…s och sov sött

/Dirk mcStride
Privateye

Just det...Johnny Johnny, varför stoppar du upp din läsebok i röven?
-Jag är ju anal-fabet...haha?

Sov nu

Ja men tja tja hallå dagboken. Long time no sea på sista tiden. Jag vet, jag har tappat lusten och ska nu sakta men säkert få upp glöden igen.

Mycket av glöden släcktes nog av min ack så långa väntetid på min framtid. Jo, jag hade ju faktiskt sökt jobb i Arvika. Det verkade frid å fröjd och på min fölsedag (13 juli) skulle jag få besked om jag fått det eller ej.....öh...de visste inte då, de visste inte sen och de visste definitivt inte en månad senare. Så först nu, bara för några dagar sedan fick jag reda på att jag minsann INTE fick det. LAS-listan har segrat och jag får stoppa in svansen mellan benen igen.

Äh, men det hade vart lite kul med samboliv faktiskt. Jag hade ju vägt fördelar och nackdelar ett tag nu och kommit fram till att det inte vore så pjåkigt. Men men...vi kämpar på som särbossar ett tag till, kanske sandas de outgrundliga vägarna och allt blir frid å fröjd...eller nåt..

Nu en tyst minut för Stewe Irvin. Jo, jag fick höra på radion i morse att vår evige krokodiljägare gått ur tiden. Där ser man vad skört det lilla livet faktiskt är. Här hade vi en människa som många gånger per dag utmanar ödet, lever farligt och brottas med gigantiska urtidsdjur. Visst förstod man att det skulle hända nån gång, men jag blev ändå hårt knuffad imorse när jag fick höra det.

Annars då: Jo, mycket har hänt. Tina har med hela jobbet varit på konferens. Upptäckte att 4 stycken, på vår lilla avdelning, faktiskt är från Arvika...åsså festade vi vilt hela natten lång.

Men i lördags var det maskerad! Jovisst. Tor var batman (Bateman), USA-mia nunna, Karin Wednesday, Mad Wendy i Scoobydoo, MadMats Dee Snyder, fast lät som Lejonborg, Per och Jenny maffiosos, Kenta och Linda hippies, Jossan indian, Manne pirat, Harry- Fitmiz och jag som lastbilschaufför med både mage och dubbelsnopp

Fyyy fan va fult. Vi festade loss och krossade vinglas hemma en stund för att sedan yra ner till Sticky fingers. Där blev jag nekad inträde en stund (sköj) för att jag inte liknade flickan på mitt ID-kort..och sen REGERE vi så gott det gick på ett sticky dansgolv.

Nej nu får det sanneligen vara bra...lite Johnny, Johnny varsågod:
(läs på svengelska mkey?)

-Johnny, Johnny varför visar du oss inte ditt nya hus?
-Det är ju en synvilla.

-Johnny, Johnny varför har du din hund på taket?
-Det är min tak-tik.

-Johnny, Johnny varför är din mormor så mörk?
-Hon är ju släkt.

-Johnny, Johnny varför är din motorcykel så blöt?
-Det är ju en regnbåge.

-Johnny, Johnny varför får vi aldrig se din arabiska fru?
- Det är inget jag vill avslöja.

Ja...och om vi alla håller oss på denna nivå ska ni se att allt blir bra..

Peas!

Hej hej, ajm back! jovisst, men nu har jante tid att skriva så jag ger er lite galenskap (för att jag för evigt vill spara tankar från mina sjukaste vänner)...Mycket nöje:

Kommentar från: Jont [Besökare]
Dô! Den jäveln Cobain blev bara 27 bast, du hade rätt. Men Roky lever fortfarande i allra högsta grad och gör fortfarande spelningar.

Nu vet du lite mer...och jag med! =)

Love!
Kommentar från: Tiiina [Besökare]
mohaha..så vicka har vi nu

Janis J
Curt K
Jimmy H
Jim M

Richie Valens?...nej han va yngre va?

Puss puss!
Kommentar från: Tintan! [Besökare]
Walens var en rockenrollare som dog i flygkrasch i ung ålder...nåväl puss och kram!
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
Har han aldrig sett La Bamba? (förresten, betyder det 'matsalen' eller?)
Kommentar från: Jont [Besökare]
Nej, han har aldrig sett den. Men däremot Bambi. Fast det är kanske inte samma film? Är det isf Richie som spelar hjorten?

Vet inte vad La Bamba betyder men pescador betyder iaf fiskare
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
Den är lite snarlik Bambi, ja. Det är väl det dära rådjuret som dör i en flygkrasch? Inte vet jag, men kanske att det var nån pescador med?! Det kanske var den som flög planet?
Kommentar från: Jont [Besökare]
Jaa, hur var det nu? Bambi lurades med av den där skurkaktiga Lufsen (han på julafton) precis när han skulle göra sina morgonbehov ute på isen. När Lufsen sen började slänga i sig den ena meskalinvässade frikadellen efter den andra brakade helvetet loss. Han kapade väl fiskarens plan men klarade inte hålla det uppe p.g.a. de svåra hallucinationerna, och de båda brann skrikandes upp i ett inferno av eld, knark, frikadeller och smält plast.

Men vart låg matsalen?
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
La Bamba - Matsalen - låg i ett skrymsle någonstans i början av berättelsen. Det var där den meskalinberoende Lufsen påbörjat sin ödesdigra brottskarriär. Han hade efter mörkrets inbrott brutit sig in, skurit sig på ett avsågat hagelgevär (som låg gömt under en brunsåsfläckig bordsduk)och hittat de fyllda köttbullarna. Efter att ha gömt dem bakom öronen satte han av mot den intet ont anande Bambi. Från den hala isen kunde de därefter ta sig upp på sin vansinnesfärd i det gamla luggslitna planet.
Så vad har vi lärt oss av den här historien? Kanske att vi aldrig ska lita på en hund som är hög på frikadeller. Eller kanske att inte spilla sås på duken. Slutet gott, som i de flesta sagor.

Men, vad hände egentligen med vår pescador?
Kommentar från: Jont [Besökare]
El pescador, han tog till skogs ungefär i samma sekund han fick syn på den okontrollerade hunden. Det enda som fick honom att tveka ett kort ögonblick var den sexigt blänkande, nya generationens trollinglina som Lufsen snurrat runt hjortens näbb och tassar. Ändå tog pescador sitt förnuft till fånga, sadlade sina två tama grävlingar Cherry och Ken och red iväg över stock och sten.

Men vad i helvete var det för mystiskt sken han såg framför sig?
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
(man tackar och bockar å det ödmjukaste för den varma och utomordentligt förtjusande recensionen, men nu är det dags att återgå till berättelsen)

Vår pescador bromsade in sina snabblöpande grävlingar så att snön stänkte bredvid kärran. Det mystiska ljusskenet hade nu kommit honom så nära att han kunde känna doften av det. Eller ska vi kanske säga odören... Vad han hade framför sig nu var ett rykande färskt raggardisco i riktig bonnläppastil, med tillhörande snus och brylkräm. Svetten osade av de stackars fåntrattarna. Cherry och Ken rynkade sina trynen och blängde ilsket på El Pescador, men han manade å sin sida på de små kräken, och till sist var de ända framme vid dansbanan.

Men vem var den mörke mannen i solglasögon och badbyxor, som bara kändes helt malplacerad?
Kommentar från: Jont [Besökare]
(Jag får tacka så mycket jag med. Alltid kul med folk som vet att uppskatta god litteratur. Åter till den spännande fortsättningen)

Ja, var det verkligen en pedofil? Eller var det kanske en helt vanlig pizzabagare? Ingetdera skulle det senare visa sig.

El Pescador kände hur det började koka i honom vid åsynen av mannen. Helt plötsligt drog han upp en fiskekrok och högg tag i mystiske mannen, varpå han befallde Cherry och Ken att äta upp honom. Grävlingara slängde sig ilsket över den badbyxförsedde herren och tuggade på för allt vad de var värda. Mannen vrålade i plågor och när så livet precis var på väg att gå ur honom, viskade han hest: -Jag är din salige far, El Pescador.

Pescador kände hur tårar började rinna längs hans fårade kinder, samtidigt som han tomt stirrade framför sig. Han tyckte sig se något. Men?! Femton fiffiga fasaner! tänkte han. Är det inte Lady som gläfser omkring som en hynda i baksätet på den där Impalan? Ja, var det det?
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
Märk väl. Vår Pescador hade dräpt sin egen far, till råga på allt med hjälp av sina glupska grävlingar. Vid åsynen av den tjusiga bilen avbröt de sig emellertid mitt i måltiden och började rusa efter Impalan. Det var - mycket riktigt - den lilla Lady som ömsom gläfste, ömsom viftade på sin stympade svansstump. Detta väckte förargelse hos fiskaren och hans däggdjur, och efter en snabb sväng åt vänster kunde de genskjuta Ladys åkdon. Cherry och Ken satte sina sylvassa i Ladys nacke, och rev och slet och bet. I ett förtvivlat ögonblick utropade Lady att hon minsann var Pescadors moder. Sekunden senare hade livslågan slocknat för att aldrig tändas igen.

Men, vem var snorvalpen som stod och tryckte bakom en intilliggande gardin?
Kommentar från: Jont [Besökare]
Impalan från -69 for iväg, och ljudet av Sweet home Alabama tystnade gradvis för att snart försvinna helt. El Pesco torkade sina draktårar och vände blicken mot snorvalpen, som stod och mässade för sig själv. När han kom närmare fick han se att det var Ola Grävling, självaste fursten bland grytdjur. Denne hade sett hela händelseförloppet och dreglade förtjust åt de båda parvlarna Cherry och Ken. Efter en kort onanicermoni (lite rim här) bestämde sig Ola för att ta över de randiga småbestarna och erbjöd först El Pescador en nerkissad snöboll som kompensation. Fiskaren fnös bryskt åt förslaget och stampade i marken. Efter en lång överläggning besteg El Pesco så dansbanan med två nyvunna kompanjoner; raggarvärldens okrönte kung Eddie Meduza och den hyperlistige gäckaren Spökplumpen.

Direkt följde trubbel. Efter en intim vals med de båda vännerna såg plötsligt fiskaren en träsko liggandes på dansbanan med följande text inristad: "El Pescador, vi ses bakom boden i tidernas begynnelse", undertecknat Oden. Vad skulle detta betyda?
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
Pesco och hans nyvunna vänner såg förbryllat på varandra, men de insåg snabbt att den okrönte konungen var borta!

På det exakta slaget Tidens begynnelse befann sig Pesco och hans kumpaner bakom boden. Där fann de mycket riktigt Eddie. -O, den! utbrast Cherry, och Ken och Cherry fick alldeles för lösa tyglar och började löpa amok. Spökplumpen, som stått på behörigt avstånd från spektaklet, tog plötsligt två järva steg framåt och gav herr Meduza en riktig knäpp på nosen. Eddie låg för ett ögonblick helt orörlig på marken, tills han försiktigt började röra på läpparna. Han viskade fram:

-Mera... brännvin...

innan han svimmade av igen. Vännerna såg fundersamt på varandra, och bakom dem i skogsbrynet hördes ett elakt skratt eka.

Hur skulle det gå för Meduza? Och vem tillhörde det elaka skrattet?
Kommentar från: Jont [Besökare]
Ola befallde Ken och Cherry att genast löpa iväg och fixa en tillbringare med redig sprit till herre Meduza. Efter ett par sköna snapsar av den finaste hemgjorda spriten i området kvicknade Eddie till och ställde sig upp på svajiga ben. Han deklarerade strax att han återigen var med i matchen, men passade även på att undra vad för slags knickedick som sprätt honom på nosen. Full av vrede och brännvin sparkade han plötsligt till sitt ena ben och föll med en duns ner till marken och blev återigen liggande. Han sluddrade högljutt, sjöng sen om eleganten ifrån vidderna och slet till sist sin yviga mustasch tills den lossnade. Sen tystnad. Han var död.

El Pescador joddlade besviket över sitt dåliga byte och krävde omedelbar ersättning. Ola rodnade och tog fram
den nerkissade snöbollen igen. Fiskaren pep av ilska och snart hade Ola hämtat självaste James Bond bakom kulisserna. Ganska snart visade det sig att det var han som tidigare skrattat så elakt. Motivet var att få Eddie ur spel och ta hans plats i gänget, något som lyckats till fullo. Grabbarna och djuren skrattade hjärtligt åt tilltaget när grävlingarna Ken och Cherry plötsligt började nysa. Vad hade hänt?
Kommentar från: Kajin [Besökare] · http://HEMMA!
I ett sista desperat försök att hitta på jävulstyg hade den framlidne Herr Meduza lyckats smussla ned halvblå näshårstimotej i Cherry och Kens paraplydrinkar - något de båda grävlingarna var ohyggligt allergiska mot. De nös och snorade och nös och snorade, tills James Bond blev irriterade och bad de små kräken att sluta upp! Herr Bond var dock synnerligen framgångsfri i sina tysthetsförsök, och El Pesco och James tog sig friheten att lämna de randiga sällskapsdjuren åt sitt öde och ensamma vandra mot den rosaskimrande solnedgången. Just som El Pesco sträckte sig kärleksfullt efter James Bonds hand upptäckte han till sin fasa en omkullfallen rymdraket framför dem på stranden. Luckan var öppen, och de båda äventyrarna var snart framme vid den. Men James ryggade tillbaka. Det var något därinne som rörde sig och luktade vedervärdigt, men vad var det?

.....nåväl...uppdejting följer och vad gäller mitt liv har jag inte mycket att berätta...men det jag har säger jag senare.

Cheers..

Tror du på ett liv efter semestern?

Det gjorde inte jag heller när klockan ringde måndag morgon. Jag vägrade förstå vad som höll på att hända och när jag ändå tvingades göra det låg jag länge och kände efter om jag inte var sjuk nånstans. Fan, nåt måste man väl föffan kunna sjukskriva sig för.

Högre makter tvingade mig ändå upp ur sängen. När jag kommit till jobbet och fram till skrivbordet öppnade jag ögonen och trodde inte nån när jag upptäckte att mitt post-fuck var TOMT..alla diktat var dessutom skrivna så jobbet är lite peas-of-cake nu faktiskt....ärramen.

Dagboken börjar återigen ge mig ett stygn dåligt samvete, ty jag icke skrivit klart om Kroatien ännu. Karin har varit här och laddat min lille dator med färsk musik, i magen ligger massa mat, rökelser och levande ljus brinner så det kanske kan ge mig lite energi.

Nåväl..Vi var väl på fredag tror ja. Asså fortfarande kvar i Kroatien. Denna dag hyrde vi scooter och begav oss upp i bergen igen. När vi åkt så långt ögat nådde, flera gånger fanns det bara berg och torra kvistar kvar så vi beslöt oss för att vända. På ”nervägen” hittade vi en annan väg som skulle ta oss till en nationalpark….men detta har jag väl skrivit..?? Ja ja….vi for upp så högt vi kunde och mådde lite illa utan vägräcken. Smaskade i oss varsin sallad på en liten resturang och klappade stora tjuren, som tillskillnad från hönsen, hästarna och åsnorna, gick lös

Efter lillsalladen skyndade vi oss förbi tjuren, bad en liten bön om att inte bli stångade och kastade oss på scootern. När vägen ändå skulle slutta hela vägen hem beslöt vi oss för att inte ens sätta på motorn. Och vi rullade……8 KM!

När vi landat vid hotellet stod bensinmätarn fortfarande på full, mycket skumt. Efter vi lämnat tillbaka den blev vi sugna på findrinkar och fyllde våra magar för 35 kn styck…perry!

Lördag: Japp denna dag var tillägnad Dubrovnik. Denna stad betraktas allmänt som en av Europas vackraste städer och det kan jag förstå. Medeltida murar omger den gamla staden och därifrån hade man rätt fin utsikt över de tätt liggande husen och alla små gränder omringat av det vackra havet. Varmt var det också, 34 grader i skuggan, så det kändes. Tyvärr hann vi inte med så mycket i Dubrovnik och vi var rörande överens om att hit skulle vi minsann igen….kanske med bil…tuuufft.

Vi hann med en pizza också, tredje den veckan. Medan vi intog denne försökte vi komma på så många ord som möjligt på Kroatiska (utan att fuska). Dessa kan vi: hvala = tack, sir = ost, sunka = skinka, sladoled = glass, da = ja, piro = öl, kava = kaffe och molim = snälla…bra va?

Klockan blev snart 18 och det blev tid att åka de 2½ timmarna hem. Vi satte oss i en airconditionad taxi och for mot busstation. Väl hemma gick vi till Konzum och köpte kvällsmat/frukost för morgondagen, ty bussjäveln skulle ta oss till flygplatsen långt före ottan.

Tja och det var väl det. Efter detta följde en vecka i Arvika. En helt underbar faktiskt, det också. På måndagen for jag och Maja till Körselvika. Där satt vi, dubbellyssnade på Tuva när hon radiopratade och fan vad behaglig hon är att lyssna på. När hon dessutom spelade både Coffein shakers, Tom Waits, Nationalteatern OCH Öyster Cult var mysfaktorn verkligen på topp. Maja bjöd på lunch i sitt mysiga hus och där satt vi och läste fixeringsblaskor hela dagen…gött.

På tisdagen for vi ut med Jon (Jon bon Jovi…båten asså). Jont, Gruva och jag låg länge och plaskade på varsin luftmadrass. Sommarn är rätt perry i Sverige också faktiskt. Sen var det dags för mig och Jont att flytta till sommarstugen. Vi hade fått i uppgift att passa Jonts bröder (Josef och Aron…Westies). I lilla stugan vid Racken är livet lätt. Där grillades, festades, nakenbadades, vandrades i skogen med doggarna. En kväll hade Maja med sig bärbara dator. Så där satt vi alla tre i bäckmörkret, mös i hammocken mitt i skogen medan vi såg på film…..aaaarh. Så ska man ju ha det jämt!

Nej, nu måste Tina läggas. Nya rutiner….suck.

Hallå..nya tag..

hrm...jo Torsdag: Upp igen, mustig frukost och tennis igen faktiskt. Denna gång var det om möjligt ännu varmare, men vi kämpade på i alldeles för stora tennisskor (våra springskor dög visst inte på planen). Därefter hyrde vi återigen en trampbåt och paddlade ut. Av outgrundlig anledning tröttnade vi redan efter en kvart och paddlade då in och köpte oss varsin luftmadrass. Försäljarn kunde räkna på svenska och vi köpte en chockrosa till mig och en lika grön till Jont. Vi armpaddlade försedda med cyklop återigen ut i det varma havet och band fast oss i relingen (ja den som håller båtarna ute ni vet) och blev guppande ett bra tag och kollade läget under ytan...blått.....som fan faktiskt...och en å annan sjögurka och borre.

Vår tänkta vilodag blev plötsligt rastlös så vi beslöt oss för att ta bussen till Makarska. Där strosade vi runt, gick på marknad och åt veckans andra pizza. Vi visste att det skulle finnas en grusväg som ledde oss hela vägen till Tucepi, men den hittade vi naturligtvis inte så vi försökte leta upp busstationen. Både jag och Jont var helt bomb på att busstationen skulle ligga längst motorvägen så vi traskade mot den...öh trodde vi...mörkret föll, men vi fortsatte traska, den skulle ju va här nånstans.

Nähä...vi småsprang ikapp en dam som gick före oss i mörkret och hon rabblade nåt på Kroatiska och riktade sitt pekfinger i 4 olika riktningar. Tack?...sa vi och följde efter henne en bit till. Bilar for förbi och med hjälp av deras lyktor lyckades vi skymta bommen där grusvägen visst slutade. Vi kilade då över motorvägen och in i skogen..iiiii...Att gå i flipflopps i mörka skogen med blicken upp mot stjärnorna är inte det lättaste. Hahaha..när vi gått en bit till stelnade Jont till. Han stannade, kramade min hand lite väl hårt och slutade andas. Jag som sett att det bara var en bil som for förbi och lyste upp ett skogsparti fattade ju först ingenting och skrattade högt när Jont förklarade att han trott det var vildhästar. Jo, han hade tydligen läst att det skulle kunna finnas sånt här...hahaha..

Fredag: Nu blev det dax för äventyr igen. Denna gång hyrde vi scooter (en, då jag som bekant inte har körkort) och for upp i Bergen igen. Denna gång skulle vi försöka ta oss till Bosnien, trots att vi lämnat passet som pant..hrm.

Vi först till höger på motorvägen och fortsätte längst Makarska Rivieran och tog en glass i ett annat turisthak och for vidare. Nu upp i bergen igen. Det gick lite fortare upp med motor och snart var vid framme vid korsningen igen. Vi tog höger och upp upp upp ännu högre kom vi. Jag mådde rätt dåligt ibland faktisk, det började bli så högt att det snurrade och utan vägräcken är man inte så jävla tuff längre.

Vi körde i en halv evighet och igenom ödsliga byar lååångt uppe i Bergen...Skumt att folk kan leva så. Vi stannade då och då för korttagande och lämnade sadeln uppe i skydd mot solen som inte var så snäll mot det svarta lädret.

När rätt länge i ett landskap av torra träd och berg berg berg vände vi och körde tillbaka. Vi fick syn senare syn på en skylt och blev nyfikna. Svängde in, betalade 20 kn och puttrade upp genom en nationalpark. Mannen i luckan gav oss vatten och sa nåt om att vi skulle få se vilda djur 2000 meter över havet, vi sken upp och ven iväg.

Oj fan...måste sluta. Jont påminde mig om att vi ska flytta till sommarstugan nu, ska passa hundarna och för er som är i närheten av Racken är välkomna på fest i möra kväll...skriver när vi kommer hem!

Karin...tack som fan för vattnandet...ringer dig när jag får armbågen ur...sug?

Jaa..hej hej hallå dagboken. Det kanske börjar bli dax att skriva resten av lilla trippen nu. Bör också börja att nämna att Kroatien var en inte helt liten present från svärföräldrarna, jo visst. Då de inte visste vad jag ville ha satte dom in en, ja inte så liten, slant på resekontot:) Tack tack!!

Tisdag då: Efter ännu en bamsehotellfrukost blev det dax att motionera en smula. Vi lånade därför tennisbanan en timme och innan jag kommit igång riktigt sög jag rätt kraftigt faktisk. När timmen närmade sig slutet lyckades jag faktiskt flera gången träffa bollen och när vi var klara var jag riktigt stolt. Ja lite svettig blev man också i 30° solgass så lite dusch fick det ju bli innan vi drog iväg till Split.

Split är Kroatiens näst största stad och efter många ohm och män tog vi oss faktiskt dit. Vi gick upp mot stora vägen och fortsätte sedan i en halv evighet tills vi hittade busstoppet. Strax senare blev vi upptagna av en minibusstaxi som tog oss till Makarska busstation.

Därifrån byttes till buss mot Split. Vi åkte återigen längst Kroatiens vackra kust och jag höll hårt i sätet när jag tittade ner för berget på det turkosa vattnet...iii. 1½ timme senare var vi där.

När vi kom fram blev vi lite nödiga och kände oss tvingade att köpa en öl för att få låna do. Vi betalade 16 kn för både (20 kr) så det gjorde junte så mycket. Haket var väl i sunkigaste laget men tjejen i baren hade en del frågor om Sverige och tyckte minsann att Carola var bäst.

Nåväl. Vi drack upp och gick ut på Splits gator. Vi gick ett tag innan vi hittade affärerna vi letat efter och då blev det shopping...eller ja, ett par flippflopps till mig och en tröja till Jont. Vi köpte sen varsin glass som kostade lite mycket (?) som ölen, å fy fan...dä va glass det. Vi satte oss på svinvarma torget med nötta jättebyggnader och blickade ut över Adriatiska havet...aaaah!

När jag hittat ytterligare ett par skor på marknaden var jag nöjd. Vi for hem och hann PRECIS med kvällsmaten..som skulle ha stängt 21:00..:) Jag grindåt tyvärr alldeles för fort och fick lida lite efter maten.

Onsdag: Japp idag skulle vi minsann hyra cykel. Vi gick till sportgear-plejset och suckade en stund då det endast fans enväxlade damcyklar kvar. Vår tanke var ju att cykla i bergen och jag är glad att vi väntade 10 minuter extra på varsin mountainbike.

Målet var Biokovobergen och det bar iväg. Vi startade i Tucepi och krånglade oss fram mellan människor längst esplanaden. Fortsatte mot Podgora och hamnade förståss rätt fel. Lite vägledning på infoställe ledde oss senare rätt.

Vi svängde vänster efter Salines hotell, precis som beskrivningen, upp på motorvägen och svängde höger igen upp mot bergen. Uppför ja..det vill jag lova. Upp upp upp och utsikten blev mer och mer andetagande...(breathtaking asså). Vi hamnade snart bland ruinerna. I de ödsliga bergen låg nåt som nog en gång hade varit en stad. Jordbävningen 1962 hade dock förstört de flesta hus och nu återstår bara en vacker död spökstad...tja..ett å annat hus med boende stod också där faktiskt. Vi trampade vidare och hamnade vi ett minnesmonument från 2:a världskriget. Vi trampade på en bra stund till och jag hittade en kattunge!

När vägen äntligen delade sig ville Jont naturligtvis fortsätta upp mot....Bosnien...men jag ville vänster och hem. Så blev det...eller jag. Vi rullade då HELA VÄGEN till Makarska...perry väl. Jag tjöt som ett djur hela vägen ner! I makarska satte vi oss på en servering vid havet och snaskade varsin pizza nersvald med varsin Kaltenberg (100 kr 2 personer).

Efter denna cyklade vi runt en stund i Makarskas trånga gränder och ner mot havet för att doppa fötterna. Traskade runt en stund på marknad och cyklade därefter hem till Tucepi. När vi lämnade in cyklarna hade vi trampat i 6 timmar!! Då var det inte lite gött att kasta sig i vattnet, Gött?

När kvällen kom traskade vi till Konzum (som det heter) och köpte kex, ost, Bacardi breezer och öl, men Tina tappade naturligtvis en av flaskorna i golvet vid kvällsmaten...ååååh! Nåväl, vi var rätt slutkörda och orkade väl inte festa så hårt ändå:)

Ja men tja!

Har sitter jag pa ett internetcafe i Tucepi och tar igen mig litegrann efter en inte helt lugn vecka pa Arvikafestivalen:)...ja vi borjar som vanligt fran borjan.

Pa lordag forrforra veckan anlande jag till Arvika. Jag hann precis stalla ner vaskan innan mor ringde och ville bju mig och Jont pa middag. Vi hamnade pa Huset och njot oss igenom varsin portion.

Sondag kommer jag inte langre ihag:)..fotboll forstass..

Mandag grillades det lite. Jag, Jont och Gruva for till Glaskogen (jonts gamla sommarstuga) och slog lager vid vattnet. Vi holl pa att blasa bort och hade vissa besvar att fjutta grillen.

Tisdag: Karin kom till lilla Arvika och vi hamnade i soffan framfor Stockholmsnatt:)

Onsdag: Festen borjar. Maja ska overraska Mette med middag och bjuder in mig och Karin. Vi ater tonfisksallad, halsar pa Sannas roliga hund och sen kommer METTE. Ett ar har gatt, men Mette ar den samma. Tack och lov.

Pa kvallen overraskas Mette igen! Manga kanda ansikten satter sig i en cirkel och festar till det i Mettes ara. Tor kom senare och hamtade mig och Karin och for till campingen dar Gruva och Rav som vanligt styrt upp med talt.

Torsdag: Jag vaknade och fick paket nastan med en gang. Min folsedag! Ella och Olle hade skaffat mig en helt egen cyklop, lagomt till resan:). Karin zombade stunden senare in med ett paket ocksa. Detta inneholl en alldeles hemmasydd vaska!! Randig och med texten...Jaw heather teen a....ja och sa vidare;). Vi tog oss till campingen och festade till det en bit. Vi motte upp Mette och Maya alldeles for sent och fick tyvarr darfor uppleva Dia Psalmas Elsa och Hon Far i kon in till spelningen...fan va sur jag var.

Efter lite langos och ytterligare fest vid campingen styrde kosan mot Thastom. Denne stissade men var tyvarr lite val lagmald for min smak..naval.

Fredag: Festen fortsatte denna gang i Harrys talt med allsang till Gyllene tider. Haha...klockan blev vips mycket och kosan styrde aterigen mot Vintergatan. Fran oltaltet sag vi the Knife, men jag och Karin forvanades av att musiken hade negativ effekt pa oss. Vi gick istallet (ja det ar sant) och REGERE!! pa dansgolvet. Japp 2 och en halv timma senare hade vi studsat bort det mesta av vara ol och langos!

Lordagen kom fortare an vantat, men vi orkade oss anda upp till Lalehs spelning kl 15 (eller ja 16 blev det ju). Nar lillflickan val natt scenen blev det mycket trangt och klibbigt och vi beslot oss for en sista langos!

Trott som fa hamnade vi tillslut i den obligatoriska rondellen och jag orkade inte langre va social. Mari, Ola, Vickan, Marcus, Karin, USA-Mia och ett gang till var samlade och vips blev klockan 20 och dax for mig att dra vidare.

Jag lunkade hem fran festivalen en sista gang och vackte en sovande Jonathan pa soffan. Jag hade kopt en present i form av "Se upp for dvarjen- Klitty" som visade sig komma till valanvandning har i Tucepi:)

Efter mycket kaffe och packade vaskor bar det ivag. Klockan var 23:00 nar vi rattade mot Goteborg. Farden gick smartfritt och vi orkade halla oss vakna hela vagen, kanske p g a att vi blev tvugna att busa till oss lite da tagbommen fatt fnatt. Lampan blinkade vilt och bommarna vagrade oppna sig och nar bilkon blivit valdigt lang och Jont och jag blitt makta stressade busade vi till oss och korde igenom anda. Ingen fara mor, jag holl vakt.

Halv 4 var vi framme vid Landvetter. Nastan med en gang fick vi checka in och beslot oss for att bestalla en valbehovd drink (?). Snar var det dax att ga pa planet och redan innan vi hade lyft hade jag somnat.

Efter 3 timmars frenetiskt nickande pa planet var vi framme i Kroatien. Vadret var behagligt och vaskorna kom ganska snart. Vi hamnade pa ratt buss och val i sa somnade jag. 2 timmar senare, efter att ha vaknat 9 ggr av att jag trodde att bussen skulle fara i vattnet, var vi antligen framme. Vart hotell heter Neptun och fy helvete vilken utsikt vi har. Hela Makarska rivieran ar omgiven av hoga berg och vi har endast 5 meter fran polen till havet!!

Vi ville inte, men var tvugna att sova en timme innan vi kunde gora nagot annat. Sen zombade vi ner oss i resturangen och tog for oss av jattebuffe. Tja, maten ar svinperry, vi har fri tillgang till ol, vin och sprit och mat tre ganger om dagen. Det kan finnas risk att jag ater ihjal mig! GOTT!

Sa igar softade vi till oss och lag vid poolen, lyssnade pa syrsor och laste Klitty;). Vi kom ocksa pa att vi skulle ta ut pengar, men forjaves. Pengarna var slut och vi fick klara oss utan..haha och som det var da klarade vi oss ratt bra utan pengar ocksa..Kvallen kom och det gjorde stormen ocksa. Jag fruktade vi ett par tillfallen att vara fonster skulle blasa in, men somnade anda som en liten stock..det gjorde inte Jonathan.

I morse snoosade vi lite val lange, men hann anda med en valbehovd hotelfrukost...arh! Vi gick ocksa till banken och fick ut lite pengar. Darefter inkoptes det svintuffa scubaskor (for att inte behova trampa pa sten och sjoborrar nar vi skulle bada). Vi hyrde sen varldens tuffaste trampbat med rushkana. Dar satt vi alltsa, jag och Jonathan och paddlade utta bara helvete med helt otrolig utsikt och plumsade da och da nar i ett varmt babyblatt hav. Helt javla otroligt.

Nej fan, nu kanner jag mig stressad. Skriver igen. Skot er.

Ni skulle vara har...det ar fan helt fantastiskt!