Sidor: 2 4 5 6 7 8 9 10 11 ... 32

2009-04-01

  21:36:30, av Tiny   , 682 ord  
Kategorier: Blogg

Jag hatar karate...och sommarjobb

Amm?n tja.

Jag ?r s? m?r s? m?r att jag inte orkar r?ta p? ryggen. Dagens tr?ningspass tog musten ur mig. Jag orkade inte t?nka p g a s?mn- och matbrist men jag k?mpade p? j?vlar i min sj?l, duttboll p? 4 personer kan klassas som mord. Nu har jag allts? ont i i stort sett varenda st?rre muskel och under f?tterna ?r jag skinnfl?dd.

Men dagen b?rjade ?nd? r?tt bra. Vaknade som vanligt av Jont och Tim som studsar ner i s?ngen vid sis?d?r kvart i 8. Tim str?cker sig mot lampan och viskar PAPPA. Jont pussar oss hejd? och l?mnar oss till v?rt ?de. Tim fl?sar, studsar och f?rs?ker dra ner de sm? fotbollsskorna som h?nger p? s?ngramen...jag f?rs?ker somna om men v?cks av sm? sm? fingrar i ?gonen och vi g?r upp.

Stunden senare dyker Bj?rn och Mira upp p? kaffe. D? ringer telefonen. Det var Ingela P, min gamla chef p? gyn i Karlstad. Hon babblar p? och undrar hur allt ?r medan jag h?ller tummarna s? de blir bl?. Jag har n?mligen s?kt 20 sommarjobb p? sjukhuset i Arvika och Karlstad. N?r jag ringer till Arvika s?ger de dock att de inte beh?ver folk och h?nvisar till Karlstad. Detta tycker jag ?r sm?tt konstigt d? de faktiskt g?tt ut med annons.

Hursomhelst. Jag har pratat in p? Ingelas telefon samt skickat ett mail med f?rfr?gan/bedjan om hon vill ha mig i sommar. Nu sa hon dock att hon inte visste vad hon skulle g?ra d? hon lovat 2 andra...men att att hon ev hade n?got till h?sten.

Har jag sagt att min dr?m ?r att jobba p? Gyn i Arvika och de dagar de ?r st?ngt h?r skriver jag f?r Karlstad? Nehej...men s? ?r det. Nu s?ger Ingela att det ?r mig hon har i ?tanke d? Gyn ska ?ppna i Arvika till h?sten...wiiiii! Jag kastade mig p? mailen och skickade ett mail till om att jag ju ocks? ?r undersk?terska och dubbelarbetar g?rna...medan j?rnet ?r varmt menar jag:)

Nu vet jag allts? inte om jag ska vara glad eller ledsen....trodde det var safe d? jag faktiskt s?kt 10 jobb i Arvika och 10 i Karlstad...men nu k?nner jag mig pl?tsligt os?ker. Vi h?ller en tumme till om att n?n h?r av sig s? Jont f?r va pappaledig i sommar.

I s?ndags var vi p? Mammapappabarnm?ssa i Karlstad. Hahaha...mitt mission var att f?rs?ka lura till mig s? mycket gratisgrejer som m?jligt och jag tror jag lyckades. Jont och Anne tyckte jag var lite slug emellan?t...men fan va kul jag hade n?r jag radade upp bl?jor, servetter, tr?jor (newborn), schampo, tv?l, tidningar och minimor?tter p? golvet n?r jag kom hem!

Barntr?ningen g?r bra tack. Jag h?ller tr?ningen varje l?rdagmorgon och k?nner mig allt som oftast f?rvirrad n?r tr?ningen ?r slut, mina karatekollegor tycker dock jag sk?ter mig bra. I l?rdags kom den allra minsta tjejen (7 ?r) fram till mig efter tr?ningen och sa: -Jag hatar karate.

Jag f?rs?kte s?ga att det kan k?nnas s? i b?rjan. Jag hade ocks? klump i magen innan tr?ningen n?r jag b?rjade med kampsport. Det ?r otroligt mycket att t?nka p?, l?ra sig och komma ih?g s? ibland vill man bara ge upp. Sen l?r man sig, f?r lite sj?lvf?rtroende och tar nya tag...sen kommer i regel en dip till och en till...men det tar vi n?n annan g?ng:)

Nej nu ska jag harkla mig och byta st?llning i stolen...s?ger s?.

2009-03-23

  21:49:49, av Tiny   , 633 ord  
Kategorier: Blogg

Nästan 4 timmar...och Selma

Nästan 4 timmar tar det att ta igen 2 år, fast vi skulle nog ha suttit längre om inte småbarnsmammans sovklocka hade påmint (påmint har jag nog aldrig skrivit) om att klockan var över 9.

Saken är den att jag har varit på fika hos Mattias. Det fanns en tid för ungefär 10 år sedan då vi allt som oftast tjatade hål i varandras huvuden med kopparna fyllda med kaffe. På den tiden tjötades det oftare, ibland skrev vi (han) låtar och vi tillbringade en och annan timme i replokalen.

Nu var det alltså dax igen och fan va gött det är att ta igen, diskutera minnen och huruvida vi har eller inte har 30-årskris.

Igår var jag och Jont på Selma Spa, äntligen. Jo för när Jont fyllde 30...(2 år sen) fick han ett presentkort av mig och då skulle det vara övernattning minsann, vi splittade kortet och nöjde oss med heldag.

Söndagmorgon alltså. Tim lämnad hos väldigt glada barnvakter (farmor och farmfar) och det bar iväg mot Sunne. Vi checkade in och fick oss ett par trendiga frottétofflor och en svart kimono "one size fits non"-modell. Det byttes om och vi beslöt oss för att starta med solningen. Jont som aldrig solat solarium förut tyckte det var lite vansinne att behöva vara helt naken i solariet...han hade ju liksom aldrig solat snoppen förut..som han uttryckte det. Då denne endast hade knälånga badbyxor som alternativ tog han ändå mod till sig.

När jag krånglat mig ner under lysrören slog det mig plötsligt att jag ju inte alls gillar detta. Faktum är att jag tillochmed kan få lite panik när jag tänker efter. Tänk om en massmördare skulle stryka omkring därinne och få för sig att sätta lås på solariet och proppa i en massa poletter...äh...dom skulle nog undra i receptionen förresten..

Därefter gav vi oss i kast med bubbelpoolen för att därefter ge oss på utomhuspoolen. Det snöade dagen till ära och vi tävlade om vem som orkade stå vid kanten längst. Efter ännu lite bubbelpool vankades lunch. Jont och jag i myskläder och frottétofflor bland uppklädda affärsmän och kvinnor...men maten var god.

Efter maten var det dax att bada igen. En stund i bastun och farligt nära ett dopp i kallbassängen. Efter utforskande av korridorer och upp och ner i hissar hade vi nog sett hela stället. Vi avslutade med kaffe i loungen där det låg lyxchoklad till paret Ingman...najs. Selma Spa lär besökas fler gånger, då sover vi över.

I lördags var det kalas. Lille Wille har blivit 1 och det firades rejält med massor av folk och fådda leksaker spridda över golvet. Då jag hade fullt upp med träning kom jag något senare än alla andra, mötte Tim i köket som började gnälla så fort han fick syn på mig...måste va frisyren. Det vankades kaffe och glass och jag hann knappt sätta mig förrän det var dax att gå.

Vi gick vidare för bla hockey hos Anne och Björn och rundade av med gött mos på kocki.

Vi har börjat hänga ordentligt på förskolan också. I onsdags var det sång...när vi närmade oss slutet frågade fröken om det var någon som hade önskemål. Björn skruvade på sig och hade gärna velat föreslå Thunderstruck.

Nej...nu dish och dusch.

2009-03-19

  20:04:03, av Tiny   , 541 ord  
Kategorier: Blogg

Hon är tillbaka

Ja hej hej hallå dagboken igen dåra eller long time no sea som den strandade sa.

Jag har gått hela dan idag och vägt fördelar med nackdelar samt konstaterat att det är dags nu. Dags att börja dokumentera igen. 8 månader har gått och Tim har numera kvällsrutiner. Gröt halv 7 och somnar alltid inom en timme. Gött....nu har man plötsligt tid över.

Morgonrutinerna är dessvärre på Tims villkor. Han börjar skruva på sig redan vid 5 och innan klockan hunnit bli 6 är han i full gång. Jag brukar sovande distrahera honom med en leksak eller två tills Jont tar över så det brukar lösa sig. Jont lämnar tillbaka den lille då det är dags för honom att gå till jobbet vid 10 i 8.

Imorse väcktes jag med beskedet att en skitig Tim satt och väntade på mig i duschen. Tja, det var ju lämpligt...Skvimp skvimp, dusch över problemområdet och undertecknad sedan kunde dagen börja.

Jag konstaterade ganska med en gång att solen faktiskt hade hunnit upp före mig denna morgon. Och det var väl ungefär där min "kreativitet" tog vid. Plötsligt börjar vårkänslor bubbla och vips så har man planer och idéer igen. Livet känns plötsligt som en fjäder och ALLT känns plötsligt så enkelt.

Jag hör själv att det lät lite överdrivet, men det var faktiskt så jag kände då jag kisade mig igenom frukosten.

Efter lunchbestyren läste jag och Tim en bok om kor och började göra oss redo för "olycksfallsföräldragruppmöte" på Öppna förskolan. Då jag var tidig placerade jag mig på en parkbänk i gasset och lyssnade på slutet av min förträffliga ljudbok Tusen strålande solar. Efter bara några minuter säger uppläsarn (i detta fall Sharon Dyall)....du har hört..och jag börjar gråta. Dels p g a den starka solen, dels p g a slutet.

Då det återstod ytterligare några minuter innan klockan slog 14 bläddrade jag mig fram till Social Distortion och drömde mig bort mot Bananpiren sommaren 2009...Fy fan va gött! För jag sa väl att vi köpt biljetter till West Coast Riot?

På Öppna förskolan diskuterades olycksfall och hur man bör göra om barnet fått någonting i halsen. Hitlers manöver funkar finfint om barnet är över 1.

Efter detta mötte vi upp Anne och Mira för en promenad och häls på ankorna i dammen (Ankor what?), därefter obligatorisk ciabatta på Sundays. Mycket nice. Vi konstaterade att nu när våren kommer skulle vi kunna ta med kaffetermos till lekparken, något som jag inte trodde att jag skulle få se mig själv göra. Faktum är att jag är fullkomligt bekväm med detta....tänka sig.

Nåväl..."alltid en början" sa kärringa som sket i badkaret. Nu ska jag LÄSA slutet på Snabba Cash...men vad allt tar slut plötsligt.

Sov nu!

2008-11-14

  06:09:39, av Tiny   , 346 ord  
Kategorier: Blogg

Han är ju bara ute och kör..

"Mamma gav mig telefonen: - Mikael har ringt. Va? Jag och mamma fortsatte att plocka inför kalaset då telefonen ringde igen. Jag sträckte mig efter telefonen som låg under hallbordet och i displayen stod MIKAAL (det står så för att jag uttalade hans namn så, jag har kvar hans nummer). Jag han inte tänka många tankar innan jag svarade...ja hallå?

-A tja det är Micke, jag kommer öpp en sväng.
-?, men du är ju...
-Nej jag är bara ute och kör lite, men snälle säg inte nöe.
-Jag ska inte säge till nön (jag reagerade på hur mycke lillasyster det lät över det där).

Mikael har alltså varit ute och kört motorcykel i lite mindre än ett år!!! Jag la på sa jag till mamma, -Ja det var Mikael, jag går ner och öppnar.

Jag kände mig (och gör fortfarande) riktigt pirrig och händerna liksom skakade, jag började tänka på hur han kunde se ut..och in kommer Mikael med det där leendet.

Han var smalare i ansiktet och håret var kortare men blankare än vanligt. Han tycktes också vara lite bredare om axlarna än vanligt, men det var väl skinnjackan som fick det att se ut så.

-Jag var i lägenheta å hämte litte grejer å.
-Men Mikael såg du inte att det var urplockat och städat i den.
- Höhö, det tänkte jag inte på.

Såå typiskt Mikael.

Sen gav han mig en kram. En kram jag känner igen. Återigen känslan av att inte riktigt räcka runt, kall skinnjacka mot kinden och klingandet av knäppanordningen. Det var den jackan Mikael begravdes i..."

Just nu är jag så lycklig att jag nästan gråter. Klockan är 10 i 6 på morgonen, knodd sitter och jollrar i babysittern och jag känner mig lycklig. Tack tack tack för att jag får träffa dig i drömmarna Mikael, jag saknar dig så.

2008-10-15

  08:52:27, av Tiny   , 739 ord  
Kategorier: Blogg

Rymdinvasion i Styckåsen.

Det verkar hända nattetid. Inatt gick jag förbi Styckåsskolan och det var bäcksvart ute. Det verkade hända nåt i gymnastiksalen och jag kikade in. Golvet och en bit upp på väggen var täckt av sopor. En kille roade sig med att krossa rutor. Jag hade min MP3-spelare i öronen och fick därigenom information om vad som pågick. Det började röra sig bland soporna och jag upptäckte nåt utomjordiskt komma krälande. Jag skyndade förbi skolans ytterdörrar och upptäckte att alla stod på glänt. Jag ville så gärna, men vågade inte gå in så jag ökade stegen. En dörr stod helt öppen och jag kikade in. En säng med vita lakan, på väggen över sängen hängde ett stort svart kors och i sängen resterna efter en förkolnad människa. Jag fick panik och ville springa men kunde inte. Jag fick information om att kämpa, och jag fick en känsla av att springa i hög snö.

Har jag blivit galen? Ja det skulle man kunna tro. Det var när jag vaknade imorse och skulle försöka beskriva drömmen för Jont jag förstod att så nog vara fallet. Men det stoppar inte där..

Lördag morgon la jag Tim hos Jont och föreslog skiftbyte någon gång runt halv 8 på morgonen. Jag la mig och sov till halv 10. När jag vaknade var jag helt förstörd. Kramades och pussades och betedde mig allmän skump. I drömmen hade Jont nämligen haft en timmes kul med någon annan. Han tyckte inte det var nån vidare big deal och låtsades som om det regnade. Jag stod och gapade med Tim i famnen och fick rådet att slänga ut Jont. Men.....Tim då...öh...ångrar du dig inte...men...va? Nej jag vill inte slänga ut honom. Vännerna sa..Tina du måste...han kommer att göra det igen.

Söndag morgon var det riktigt jobbigt. Några timmar efter skiftbytet kom jag inspringande till Jont och Tim och grät floder. Jag hulkade och hulkade och en oförstående Jont tröstade så gott det gick.

På några timmar hade jag lyckats drömma att vi åkte till New York som planerat. Jag gick själv på stan och "fyndade". Av någon anledning köpte jag väldigt mycket silverfärgat. Skor, väskor, korgar och annan skit som jag nog egentligen inte ville ha. Anledningen var väl att det var så förbannat billigt...5, 10 och 50 stod det på nummerlapparna och jag handlade.

När jag mötte upp Jont kollade han forskande på mig och frågade: Du vet att det är DOLLAR va? Öh...oj...jaha då var det inte så billigt...

Jag hade Tim i bakhuvudet men var tvungen att tänka efter var jag lämnade honom senast..och så kom dagen. Det visade sig att jag var surrogatmamma och vi hade åkt till New York bara för att lämna Tim. Vi mötte upp de lyckliga föräldrarna som verkligen smälte när de fick se "sin son". De tog upp honom och grät av lycka, själv stod jag bredvid och försökte få en syl i vädret. Nej....han är min!!! Jonathans mamma, som nu också var med, log när Tim överlämnades till sina nya lyckliga föräldrar. Jag skrek och skrek, men fick till svar: Tina, du har ju skrivit på papper....kom nu. De nya föräldrarna vek omsorgsfullt ihop Tims alla kläder och då vaknade jag.

Fy fan. Tänk att drömmar kan vara så verkliga..Ja, om vi ska försöka tolka dessa drömmar nu då. Drömmen inatt om rymdvarelserna och den döda kroppen var väl ett hopkok av boken om flodkatastrofen jag lyssnar på just nu. Drömmarna om Tim och Jonathan är kanske en fet smäll och en påminnelse om att inte ta dem förgivet.

oj...nu vaknade Tim.

Handmottagningen! Läser ni detta vill jag tacka för den fina dräkten. Ni anar inte vad snygg han blev i den. Kram på er!!!

2008-10-04

  21:35:44, av Tiny   , 28 ord  
Kategorier: Blogg

Det går inte in...

Jag satt precis och kollade på bilder av Mikael. Hur kan någon så levande vara död. VARFÖR I HELVETE MÅSTE HAN VARA DÖD!!!!!

2008-09-04

  14:58:51, av Tiny   , 642 ord  
Kategorier: Blogg

Snabbvisit...och låt den rätte komma in!

Hej där!

Jag var med om nåt riktigt ruggit förut idag. Jag var på besök hos modern på Fordonsmuseet och plötsligt säger mamma...Mikael är här..-Va?

Jag kollade in bland bilarna och där stod han. Samma långa hår uppsatt i en svans, samma fundersamma min med lätt utputande läppar medan han strök fingrarna över mustagen. Han vände sig om och började gå emot oss.

-På faktura tack, säger han. Jag och mamma slutar stirra och börjar istället prata, men det lät mest som Piff och Puff på julafton.

Det var inte Mikael, denne hette Jan. Jag och mamma förklarade läget och mamma fick tom ta ett kort av honom:) Stackars Jan, han måste ha tyckt att vi var väldigt konstiga. Inte visste väl han att han rörde upp så mycket känslor bara av att se ut.

När jag kom hem började jag gråta. Plötsligt kände jag mig så jävla arg. Jag vill ha Mikael här NU. Jag har varit med om något stort här, jag har fått det finaste man kan önska sig....och han förtjänar en morbror!

Nåväl. Om man hade trott på själavandringar och andra sidan skulle jag ta det här som ett tecken. Han var här...han rörde om..och han försvann igen. Mikael...kom hem, du har varit borta länge nu..

Tim var på 2-månaderskontroll hos läkaren förut. Nej kontrollen tog bara 10 minuter, det är Tim som är 2 månader. Alla rätt även denna gång. Doktorn lyste med ficklampa i ögat, kollade reflexer, vägde, mätte och gullade en stund. Tim tackade genom att kissa ner översta byrålådan.

Därefter gick vi på café. Jag hade naturligtvis glömt plånboken, men riddaren i nöden avbröt sin jobbfrukost för att ta ut pengar till mig. Tack baby. Jag beställde den största baguetten och en stoor kopp kaffe. Tim sov som ett barn i vagnen och jag fick läsa Göteborgsposten (?) i lugn och ro.

Jag var på spinning igår. Jag valde en cykel långt bak ifall jag inte skulle orka hela vägen...och så blev det naturligtvis. Jag gjorde iallafall så gott jag kunde och med svensk punk i högtalarna var det riktigt behagligt. 75 min (!) senare var vi klara och idag har jag träningsvärk....i ryggen. Jaja...missuppfattning där. Bättre tramp nästa gång!

Nu har det hänt igen. Jag har jagats av ett objekt. Denne gång är det John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Visst...den har filmatiserats och har premiär typ NU...men iallafall.

Det började med att Tor rekommenderade den. Jag lyssnade på den och läste samtidigt om den i Arvika Nyheter. Plötsligt visade sig att det skulle bli film av den och i min pocketklubb är den månadens bok, jag har läst mer artiklar om boken/filmen i andra tidningar och när jag träffade Mia igår berättade hon att hon lyssnade på en så jävla bra bok.......Låt den rätte komma in!

Oj nu fick jag SMS. Fjodda och Jeanette har inflyttningsfest imorgon...kläder är ett måste...suck.

Haha..När jag kom hem förut hade Tim fått en present. Från Maja stod det på paketet men enligt budet (HÄST) hade han fått betala..Tack Häst! I paketet låg en lite förstor tröja med texten:

DIE BRAT DIE!

hahaha....Maja, du är ju underbar!

2008-09-01

  14:33:12, av Tiny   , 802 ord  
Kategorier: Blogg

...2 månader senare

Jag vet....Är det någon gång i livet jag bör skriva mer än någonsin så är det väl nu. Men icke..jag har däremot skaffat mobilblogg tintelin.blogspot.com. Lättare att ta ett kort per dag tänkte jag. Ärramen. Jag ska allt skriva också...

Knodd ja. Han fyller hela 2 månader imorgon. Ojojoj. Han är nästan vuxen nu. Karin nämnde nåt om att han tar studenten 2026..så jag har iallafall lite tid på mig att fixa tårtan.

Tänk va di lär sig på 2 månader. Knodd kan numera nästan hålla upp sitt stora huvud själv. Han kan skratta åt flygplanet över skötbordet och har nu börjat säga sina första ord...så som gaaaaaahh, ooooooooh och dääääh...vad nu det betyder.

Det här med att vara mammaledig passade ju mig som fisken. Knodd vaknar halv 6 och vill ha lite mat. Han är då relativt pigg och känner inte för att ligga kvar i spjälsängen. Efter frukosten blir det då alltså iordninggör för dagen med diverse blöjbyten och tvättning. Därefter vill han sova framför tv´n fram till 8...inte mig emot.

Därefter går vi upp och låter mig duscha och äta frukost...sen Tim-mat igen. Därefter blöjbyte och morgonbestyr...sen kommer far hem på lunch klockan 12 och därefter går vi ut och går eller fikar hela dagen!

Tim har redan börjat på öppna förstolan! Hahaha..nej det är jag som gjort det. Anne ville att jag skulle bli med henne och Mira...så att vi kunde prata strunt och umgås lite. Jag har alltid varit lite rädd för det där med mammagrupper och vill inte umgås BARA för att vi har barn i samma ålder, men det visade sig va skittrevligt. Där halvlåg vi.. jag, Anne och 2 mammor till på en mjuk matta och bara pratade skit, fikade och kollade in barnens första möte med varann.

Jag har lovat mig själv att försöka prata så lite barn som möjligt med folk som inte har barn själv. Jag vet själv vad jobbigt det var att sitta och höra på blöjprat och spyor. Men nu har jag ju fått ett nytt intresse som faktiskt tar upp 24 timmar av dygnet och det visar sig vara jätteskönt att få ventilera med andra i samma sits. Tänka sig.

Ja så vad hänt sen sist. 5 veckor efter Tim landade började Jont jobba och jag skulle börja fylla mina dagar med 1 aktivitet om dagen, det är lagomt:)

Jag har fikat fikat fikat med både nya och gamla kompisar. Lycka har gift sig. Grattis vännen! Många vänner boende utomläns passade på att visitera då de var i Arvika. Melvin har fyllt 4 år. Jag och mor går till Mikaels grav med färska blommor varje söndag. Vi äter middag hos Jonts föräldrar väääldigt ofta...mycket bra tycker vi. Vi äter, de gosar med Tim! Maja har fyllt år!

Karin var även här på besök. Mycket najs. Som vanligt inspirerar hon mig med sin blotta närvaro och vi fick åter chans att vränga ord och tankar, men vistelsen blev ack så kort, men vi han med att softa och göra Karlstad. Jag hade bil, Karin hade körkort...så vi kompletterade varann rätt bra.

I måndags var jag på efterkontroll. Allt låg på plats och jag fick börja träna, vilket jag gjorde i torsdags. Bodypump med de lättaste vikterna räckte gott...fyyy fan. Muskler är för mig ett minne blott...Det var inte så att jag var liite svagare, jag hade ta mig fan tappat bort musklerna! Helvete...men det kommer.

I lördags hade vi heldag med Ako, Vod och kidsen Teja och Dino. Vi fikade och gick på Libanesisk resturang. Vi drack även Libanesiskt kaffe som Ako och Vod associerade till Indiskt rengöringsmedel...hrm..nåväl. Igår var vi återigen hos svärisarna och åt middag. Jag fick mig en ny kur med akupunktur för mina munliga utslag och kanske kanske blir det bättre.

Nej nu ska jag döda mjölbaggar...hörs snart. och som sagt. Jag tänkte försöka lägga upp en bild varje dag på tintelin.blogspot.com så gå dit vettja. Och ni som inte har facebook får helt enkelt skaffa. Där ligger mången bilder på Tims söta nylle..

Kram kram på eder alla..

2008-07-19

  11:15:08, av Tiny   , 1520 ord  
Kategorier: Blogg

Att föda

Hallå där! Här händer det grejer kan jag försäkra. Sonen, som nu ligger i sin faders famn....medan denne spelar FIFA....nåväl. Sonen har hunnit bli 16 dagar och det har hänt sååå mycket. Jo det är sant. Det har hunnit bli en underbar liten människa som lyckas göra sig förstådd med yviga rörelser och gnork!

Jag sa att jag skulle vara snygg när jag födde...eller hur? Det var jag inte...jag brölade, jag spydde kaskader och sket ner mig...snopet.

Onsdagen 2 juli satte vi oss alltså i bilen på väg mot BB. Rätt konstig känsla att veta att vi skulle vara 3 i bilen när vi åker hem igen. Så konstig känsla att jag för mitt liv inte kunde förstå hur det skulle vara. Nåväl. Vi kom in till SpecMVC och jag lades på sängen. Dr Bengt kom in och konstaterade att jag var öppen 3 cm...YEEEEY inte långt kvar tänkte jag.

Klockan 10:30 lades vi på förlossningsrum nr 5 och nål sattes (blev igångsatt då värkarna inte dragit igång). Värkarna började smyga sig på och jag, som fått så god coachning av Lycka, lyckades hänga med hur bra som helst. Jont kontrollerade värkarna på CTG-maskinen, det finns tillochmed bild på mig när jag har värk....och ler. Piss of cake tänkte jag och såg fram emot en lugn och snygg förlossning.

När det cirka 5 timmar senare blev skiftbyte och Siv äntrade salen blev det andra bullar...i ugnen. -Med sådana här värkar blir det inga barn, sa hon och skruvade på droppet. PANG sa det i magen och ryggen och vi var igång. Helvete! Det hade ingen berättat att det skulle kännas så här....

Timmarna som följde var lite blurriga. Värk på värk på värk på värk och Jont stod bakom mig hela tiden och masserade min rygg, dansade med mig och pushade mig genom värkarna och vi fantiserade om Costa Rica och djungler..hahaha. Jag bad om spypåse och fyllde den duktigt. Det kördes in en gåstol och jag var nu den klassiska brölande kvinnan i vit långrock, helt innesluten och borta för omgivningen.

Barnmorskan tyckte jag skulle ta en dusch, vilket jag gjorde. Därinne lyckades jag slita av mig droppnålen och stackars SIV var tvungen att krångla och sätta ny medan jag duschade. Mina värkar avtog lite och i efterhand har berättade Jont att han skvallrat:) Istället för att bröla hade jag tydligen sagt AOUTCH...vilket han tolkade som att jag nu var uppe på ytan igen. Detta gjorde att Siv drog droppet en aning till och helvete vad ont det gjorde.

Inte långt efter duschen hände nåt med värkarna. Jag brölade än mer och kände att jag ville stöna ur mig jakande läten (?). Jag nynnade, brölade, vaggade fram och tillbaka och såg mig själv som en elefantmamma med snabel och allt (?). Efter detta blev jag en tiger. Jag vet, det låter hur flummigt som helst, men detta är djuriskt. Jag stod på alla 4 i sängen och hängde över huvuddelen och rev i lakanen....-Du ser ut som en tiger, sa Jont....-jag ÄR en tiger. Det var krystvärkarna som började komma.

Nånstans där fick jag en form av bedövning. Jag hade börjat ge upp lite grann och frågat om vi inte kunde fortsätta imorgon. Jag frågade också om det var för tidigt med lustgas. Siv sa att jag kunde pröva, men jag fattade ju inte hur det funkade. Dessutom blev jag illamående och förbannad på apparaten.

Istället föreslog Siv kvaddlar. Kvaddlar är sterilt vatten som skjuts in under huden där det gör som mest ont. Kvaddlarna isig känns som getingstick, men lindrar genom att trigga igång kroppens egna endorfiner och så på vis lindras smärtan. 4 getingstick i magen och 4 på ryggen....och fan va gött. Jag kunde andas ut några gånger, men det var snart igång igen.

Efter en stund bad jag och kvaddlar igen och Siv tyckte det var märkligt. Det var tydligen inte vanligt att man ville ha fler getingstick. Denna gång skrek jag tabort tabort tabort tabort och krålade som en ål när hon stack mig och inte hjälpte det heller.

Nu började jag ge upp igen. Jag sa till Siv att det förmodligen inte kommer bli nån bäbis. Siv försäkrade mig om att så skulle det bli. Kroppen började kämpa, krysta och jag kände hur det började hända saker down under.

Här säger Siv...-Nu tänker jag gå hem...-NEEJ! Skriker jag allt vad jag har. Du kan ju för fan inte lämna mig nu...jag föder!!! Siv förklarade att hon skulle upp tidigt imorgon bitti och behövde sömn....va fan!

Istället kom Karin och en undersköterska in. Jag hälsade med vänsterhanden med ansiktet i kudden och vi kontrollerade att jag var 10 cm öppen. Hon frågade om jag ville sitta på pall och jag tackade ja.

In kommer Karin med en grön gummipall med plast i botten och bad mig sitta ner. Jonathan satt bakom, Karin satt framför mig. -Hon drar i plasten hörde jag och insåg att jag höll på att slita sönder den. Kraften som nu tog över är absolut det tuffaste jag varit med om. Alla muskler i hela kroppen spändes till max för varje värk, men jag tyckte ändå inte att jag gjorde så mycket...min kropp hade tagit över. Här satt jag nu naken på en pall på golvet och sket ner mig inför 3 personer....och det spelade liksom ingen roll...

För varje värk skrek Karin att jag skulle krysta...och det gjorde jag. Med handen placerad på magen började jag förstå det där med att skita ut en soffgrupp. Värk på värk kom och jag blev allt tröttare. Karin och undersköterskan tvingade i mig saft och Dextrosol, men jag började ge upp. Nu var jag helt bestämd...jag orkade inte mer...jag ville gå hem.

Då såg jag, trots mitt tillstånd...hur de började ge varann blickar. Karin måttade med tummen och pekfingret till undersköterskan och de gick till ett skåp och satte på sig skyddskläder. Värmen sattes på över skötbordet och handdukar bars in. Det började killa till av spänning, men jag kunde ändå inte riktigt fatta vad som höll på att hända eller vad jag sysslade med.

HAR DU VÄRK...JA! KRYSTA...HAR DU FORTFARANDE VÄRK...JA...KRYSTA!!!!! SÅÅÅÅÅÅÅ JA, HAR DU FORTFARANDE VÄRK....KOM IGEN...KRYSTAA!!! 3 krystar på samma värk och plupp....

Upp på bröstet for en liten liten människa! En varm liten människa med lite blod på huvudet låg på mitt bröst och det gick inte att förstå...EN BÄBIS, EN BÄBIS, EN BÄBIS...skrek jag och kollade upp på allas ansikten. Den lille skrek inte utan gnorkade lite grann bara...plötsligt slog det mig att den kunde ha ett kön och jag frågade efter....-Det tror jag du kan känna sa Karin....och med vänsterhanden kunde jag känna nåt som flickor inte har...EN POJKE, EN POJKE, EN POJKE!!

När vi hämtat oss lite grann var det ju dax att fortsätta....moderkakan skulle ut, men ville inte. Jag fick hoppa upp på sängen och Jont fick plocka av sig tröjan och sitta hud mot hud med VÅR SON..

Karin konstaterade att det skulle sys två stygn och bad mig försöka slappna av. Min kropp var stel som en planka och jag hade ingen chans att slappna av. Jag ville inte ha ont mer....nej. Hon bad mig försöka med lustgas igen och denna gång fattade jag hur det funkade.

In i dimman och fy helvete vad skönt det var. Jag slappnade av till fullo och försökte dessutom trösta barnmorskan ??? -Så ja...det ska gå bra det här...sa jag till Karin och smekte henne på handen medan hon sydde. De skrattade åt mig.

Karin och undersköterskan plockade ihop alla grejer och gick...Där satt vi...12 timmar och 7 minuter senare....jag, Jonathan och lille älskade TIM. Världens finaste lilla bäbis...Jonathan plockade upp telefonen och ringde första telefonsamtalet...

2008-06-30

  20:07:15, av Tiny   , 396 ord  
Kategorier: Blogg

Utan värkar...

Amän tja...

Karin, JA du märker ord OCH du gillar inte längre mina skämt. Vad bör jag göra med dig?

Detta har hänt: Igår kl 20.00 låg jag och kollade på en dokumentär om Annika Östberg då det plötsligt sa splasch. Jag flög upp ur soffan (dyra soffan) och beskrev det inträffade för en paff Jont.

Jag är ledsen Jont, final i foppoll och här kommer vattnet. Jag tycker mig ha läst en hel del om förlossningar och vad som bör göras i de flesta situationer, men nu var det blankt.

Sipprande försökte vi förgäves komma på vad man gör NÄR VATTNET GÅTT. Efter cirka en timme ringde jag förlossningen och de frågade om vi ville komma in med detsamma. Då allt verkade frid och fröjd kom vi överens om att komma in imorgon istället.

Inatt sov vi som stockar. Jont drömde att han fått värkar, men för mig var det fortfarande stiltje. Vi ringde Spec MVC och de sa att vi skulle ta det lungt och komma in under förmiddagen.

Efter dusch och frukost imorse kastade vi in alla väskor, MVC-journal, med hopp om att vara 3 i bilen hem - men icke!

Vi traskade förväntansfullt in på Spec MVC och jag blev lagd på brits med CTG på magen. Barnmorskan ville titta i min binda (?) och snart kom läkare in för att undersöka mig.

Jont smög in i ett hörn och jag kastade mig upp i gynstolen. Visst hade vattnet gått, ingen tvekan...men vi avvaktar lite. Vi fick ny tid imorgon kl 13:00 för att se att allt är OK. Har ingenting hänt inom 3 dygn blir jag igångsatt....

..men jag vill inte bli igångsatt, då rasar ju alla mina förväntningar på den perfekta förlossningen.

Lycka var här i onsdags, vi gick igenom hela förlossningsskedet och jag hade en rätt fin bild av hur det skulle gå till. Vattnet skulle gå, jag skulle vara beredd, sakta men säkert skulle värkarna sätta igång och jag skulle mediterande följa med tills det var dax för krystandet.

Blir jag nu igångsatt är jag rädd för att värkarna kommer för snabbt och jag blir livrädd. PANG!! så slår de emot mig och jag har inte en chans att sansa mig..

Fader vår...låt mig få värkar inatt...och gör dom inte så där våldsamt starka...jag vill va snygg när jag föder...OK?

Nåväl.....Nästa gång vi ses ska vi va tre!

2 4 5 6 7 8 9 10 11 ... 32

December 2018
Mån Tis Ons Tor Fre Lör Sön
 << <   > >>
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Sök

  XML Flöden

free blog software