Tisdag: Sista dagen

Idag skulle vi går ner mot WTC. Vi hamnade på Century 21, men fick lite panik av människor och trängsel. Nån stoppade upp en hel kö för att skrika ut sina känslor för Tim...ja eller Tem som det heter over there. OMG so beautyful! God bless him!

Därefter gick vi mot Brooklyn Bridge. Hamnområdet var underbart och vi hittade en fejkstrand där Tem fick baska lite i sanden. Väl på Brooklyn bridge var det mycket folk. Vi orkade inte gå så långt ut, men fick några fina bilder.

Sista kvällen avnjöts redig pizza och öl i Greenwich. Efter detta skulle vi försöka hitta välling inför hemresan, men det var inte det lättaste. En påse pulver kostade 300 kr och jag funderade på om det verkligen var välling i den. En annan variant var färdigvälling i konservburk, där man skulle öppna och poora över i flaskor. En tredje variant var färdigvälling i plastflaska, blaskig till tusen men det funkade. Vi avslutade med att gå en allra sista gång genom Manhattan tillbaka till vårt hotel. Denna kväll valde vi 1:a, 2:a avenyn till en början, men hamnade på Broadway ändå tillslut.

Onsdag:

Vi tog en sista frukost på vårat franska ställe med gott bröd. Vi handlade liten inför avfärd. Fick hjälp ner i tunnelbanan med väskor och sulky. Flygresan var väl lite tråkig för en del av oss, men gick relativt fort och vi var snart hemma i Sverige. Väl hemma kom Thomas och hämtade oss, belönades med en whiskey och vi for hemåt. Efter en liten stund började vi alla se dubbelt och beslöt oss för att tupplura lite på en camping. Sagt och gjort, en halvtimme senare var vi lite klarare och for iväg. Vi höll oss vakna mha billekar och rullade så småningom in i Arvika.

Väl hemma möttes vi upp av Jonts föräldrar och upptäckte att nycklarna var borta! Inte bara nycklarna, hela j-a ryggsäcken hade ramlat av den stora ryggsäcken och låg säkert kvar på rullbandet på Landvetter. VI rinde Securitas, vi fick lite rabatt och han släppte in oss. Det första vi hittade när vi öppnade väskan var förstås....kom igen allihopa...NYCKLARNA!

vad hände sen...

Nej, vad har hänt. Tim har börjat på dagis och vi har KÖPT HUS! Mer om detta kommer förståss...

Lördag visade sig bli en jättebra dag. Frukost som vanligt på Appeljack Diner med smugglat pulverkaffe. Jeanette och Fjodda kom i taxi och vi beslutade oss för att gå 7:th avenue mot Bleekerstreet. Vi äntrade Greenwich Village där TIm fick syn på en lekplats så jag och han gick dit. Resten gick och tog en öl på närliggande pub. Efter detta beslutade vi att dela på oss och jag och Jont fortsatte rakt fram och hamnade på MARKNAD. Weee...Jont hittade dessutom skivaffären han letat efter (Generation Records) så vi var rätt nöjda båda två. På marknaden fanns allt jag ville ha och pengarna sprutade ur händerna på mig. Jag köpte väskor, t-shirts, saltkar(?), skärp mm mm. Jag mötte upp Jont för en gemensam öl på en pub där trubaduren spelade Pearl Jam, sen shoppade vi vidare en stund till. Uuuu vad underbart. En man försökte sälja en Brooklyn t-shirt för barn till mig. När jag sa att jag hade varit där och inte gillat det höll han med och sa att han bodde där, men att det naturligtvis fanns bättre ställen. När han fick höra att jag var från Sverige började han lovorda vår musik. Han gillade Pelle and the Hives och Ola and The Ark och berättade att The ark inte spelat i USA sedan Ola sagt att han önskat att planet som flög förbi, skulle flyga in i vita huset...hehehe..

Så gör mig en tjänst mina vänner...besök Greenwich Village och East Village på en lördag:)

Söndag

På söndagen satte vi oss på tunnelbanan och drog till Coney Island. Ingen av oss visste alls vad detta innebar men det skulle nog bli bra. Och det blev det. En halvtimme senare stod vi och gapade på en jättesandstrand. Jont och Fjodda köpte badbyxor och kastade sig i det kalla havet. Tim fick testa på att bada i havet och han älskade det, efter detta åt vi mexikanskt och strosade runt på ett tivoli som stannat på 30-talet. Där kunde man beskåda The headless women, sealboy, worlds smallest woman mm mm och inträde kostade endast 50 cent. Vi gick aldrig in, men jag fick ändå se en skymt av sealboy...en missbildad kille med stumpar till armar.

Fjoddade testade på Shoot the freak och fick faktiskt in ett par träffar på en kille med hjälm och sköld.

När vi kom till stan igen skulle jag och Jont utforska St Marks place. Fjodda och Jeanette hade varit där dagen innan och blivit helt sålda. St Marks place var också ett väldigt mysigt ställe men mer punkrock. Där fanns en hel del second hand och myckte Shock-liknande affärer. Vi hittade en lekpark och Tim fick leka en stund och när mörkret kom började barnen i parken att fånga eldflugor. Dessa blev jag mäkta fascinerad av...eldflugorna ja. Hur funkar dom?? Nåväl, det var hur som helst fantastiskt att se folk ligga på filtar och dricka vin omringade av eldflugor som fick gräsmattan att se ut som den slog gnistor...

I parken fanns också en klassisk hundgård dit hundägare går för att umgås och dricka vin medan hundarna springer runt och leker med andra hundar. Haha...mitt på gården stod ett bord...På bordet stod 2...ibland t o m 3 hundar och hade ..........umgämge..

Måndag Dagen då jag gick över gränsen.

På måndagen då var det tänkt att jag skulle bli trettio. Tim väckte mig med en rejäl käftsmäll och vi fortsatte i samma tema genom att sätta på TV´n och Jerry Springer. Vi tänkte att vi skulle utforska East Village och Greenwich Village ytterligare. Vi vandrade i Soho och upptäckte att där hade lekparken minsann pool. Tim roade sig i vattenstrålarna. Efter ytterligare gång svalkade vi oss men en Corona i eftermiddagssolen. Därefter mötte vi upp Fjodda och Jeanette. Vi tog oss in till Time Square och åt på resturang. Sedan hände det jag gått och tjatat om i flera år nu.....jag köpte en COSMOPOLITAN. Tyvärr var mitt sällskap lite stressade och ville därifrån, men men...nu är det gjort!

Dag 1 inleddes med klassisk amerikansk frukost ala egg and bacon. När Jont gick på toaletten stegade jag och Tim mot Central Park. Parken låg 3 gator uppåt så det var väl inga problem. Vi såg bara en liten del av parken men det var som jag förväntat mig. En underbar skog mitt i storstaden där joggare och lattemammor njöt i morgonsolen. Tim fick leka några minuter innan det var dax att göra stan. Vi började lite lugnt genom att gå från vår gata (55th street) till Battery Park, en liten promenad på cirka 8 timmar! Mohahah. Vi avslutade med starkt kaffe i Battery Park och Tim fick lorta ner sig bäst han ville i sanden. Hem tog vi tunnelbana, något som inte är helt lätt i stora staden då hiss eller rulltrappor helt enkelt inte existerar i undre värden. Väl tillbaka på hotellet badade behövande. Efter lite fix gav vi oss ut igen, då med hörselkåpor på Tim som visade sig vara en mkt god idé.

Torsdag

Vi inledde även denna dag med egg and bacon. Vi spetsade kaffet (teet) med expressopulver och betalade en nota på cirka $25 svenadyrt. Därefter mötte vi upp Fjodda och Jeanette som också äntrat landet. Dessa visades sig bo på ett mkt flottare hotell med liljor, marmor och annan lyx. Vi tog tunnelbanan till BatteryPark och därifrån färgan till Staten Island. Väl på Staten skulle vi försöka hitta ett köpcenter och tänke först börja traska men nån lotsade oss till rätt buss. Tur var väl det för bussresan tog 35 minuter och köpcentret låg så långt bort på ön man kunde komma. Där shoppade vi loss hela dagen och jag fick bland annat 2 par jeans för $44...perry! Tim blev också överlycklig när vi hittade en djuraffär. I USA...så som Australien och kanske andra ställen...har man något så vidrigt som hundar i bur. Tim sket fullständigt i detta och skrek av lycka när lekte med valpar genom glas.

Fredag

På fredag inledde vi dagen med ännu en tur till Central Park. Denna dag bekantade vi oss med bovvarna...ja eller ekorrarna som vi andra kallar dom. Senare på dagen fick vi för oss att åka till Brooklyn och Williamsburg. Jont hade hört att det var bra där så vi for dit. Lite creepkänsla anades redan när vi steg av tunnelbanan. Detta blev inte bättre av skotthålen i väggarna. Vi mäktade ett varv runt kvarteret innan vi for hem. Vi åkte vidare med tunnelbanan och tog oss tillslut till någon form av centrum där varannan affär sålde sneakers. Jag är säker på att vi helt enkelt hamnat fel och att det visst finns mysiga ställen även i Brooklyn, men det får vi kolla upp en annan dag. Förresten...vi hittade ett område där vi faktiskt inte var ensamma om att vara vita. Där slog vi oss ner på en uteservering och beställde in en varsin Brooklyn Lager...förståss:)

På tunnelbanan hem blev det rabalder. Fjodda och Jeanette kom plötsligt på att oj här ska vi av. De försvann och vi stod kvar. När vi var vid 86:e gatan kom jag och Jont också på att vi borde gå av, men det var för sent. Det var fredag eftermiddag och VÄRLDENS STÖRSTA kvinna hade blockerat dörren. Jag lovar att jag aldrig sett en så stor människa i hela mitt liv. Nåväl...denna jättekvinna stod flåsandes och svettades ymnigt i trängseln och för att vi överhuvudtaget skulle ta oss förbi bad jag henne sätta sig på vår plats. När jag makade på mig råkade jag köra över en annan kvinna som nog hade velat döda mig: SHE ROLLED ME OVER WITH THE FUCKING STROLLEY konstaterade hon. Sorry, sa jag och försökte se om hon hade förlorat några tår. Minutrarna innan jag och Jont faktiskt tog oss ut spände hennes manlige bekant ögonen i henne och sa: CALM DOWN, CALM DOWN...och jag ville naturligtvis köra över henne en gång till.

Då var man hemkommen och en erfarenhet rikare och vi börjar som vanligt från början.

På tisdagen vaknade vi i Landvetter redan klockan 5 på morgonen. Vi hade fått lånat morbror Thomas lillstuga och serverades frukost och kaffe innan avfärd. Thomas skjutsade även ut oss till Landvetter för att det skulle bli så smidigt som möjligt. Tyvärr körde det ihop sig rejält och detta tack vare "gördetsjälv"-maskinerna. Förr var det ju så smidigt när man ställde sig i kö med väskan och vid incheckningen fixades allt. Numer ska man gå till gördetsjälvmaskinen som knappt syns och detta fick vi ju reda på först efter att vi stått i incheckningskö en halvtimme. Vi gick ur kön, till maskinen, som inte funkade, frågade nån som inte hade tid, väntade och väntade och jävlar vad bråttom vi fick.

De sista de sa var att vi skulle checka ut våra väskor i Paris och checka in på nytt, men att vi förmodligen inte skulle hinna detta. Nehej. När vi sprungit som små svin och väl skulle in i planet var det ju naturligtvis sura miner då sulkyn inte var incheckad...nehej..vårt fel? Genom tullen..min väska misstänkt...vitt pulver hårt packat...men för faaan det är välling!!!

Väl på flyget var det lugnare. Tim smaskade croasang och vips var vi framme. Väl framme stannade vi lydigt och väntade på våra väskor som vi blivit tillsagda. Inga väskor kom och vi frågade försiktigt om det verkligen var så här. NEJ ni hämtar ut väskorna först i USA skynda skynda. I incheckningen skakades det på huvud och vi blev tillsagda att vi kommer att missa det här planet. Jaha...men öka då! Vi sprang som små idioter igen och Tim sov i sulkyn.

Väl framme vid gaten var det lyckligtvis jättelång kö och ett bevis på att vi skulle hinna med flyget. När vi stod där längst bak började en kille i businessklass vifta vilt. Vadå? -Kom, viftade han. -Öh...jaha. Det visade sig att vi fick gå före tack vare Tim..i businessklass...Tack. Vi höll dessutom på att följa med honom in i businessklass på planet, men där var det stopp.

Väl på planet hamnade vi på babyanpassat. Lille Matteus 6 månader fascinerade Tim ett tag, men sen somnade båda. Jag hann tom se en hel film. Changeling med Angelina Julie, mycket bra sann berättelse från 20-talet. Flygresan gick faktiskt väldigt bra, trots lite rastlöshet emellanåt. Detta firade Tim med att spy ner hela mig strax innan landning.

Väl framme på John F Kennedy airport skulle vi unna oss lite sushi. Vi ryckte åt oss 3 lådor och tvingades betala 30 dollar....SATAN I GATAN vad dyrt..Det var väl gott och så...men..

Från JFK var det inga problem att ta sig in till Manhattan. Airtrain-gratis och vidare med tunnelbana. Vi bestämde oss att gå av vid Columbus Circle och när vi kommit upp för trappan drabbades jag av ohygglig overklighetskänsla. Höga hus och jättevarmt. Det första jag såg var David Letterman-skylten och jag hade lite svårt att smälta det.

Ganska snart hittade vi vårt hotell The Moderna på Broadway/55th street. Vi checkade in och fick ett rum som inte alls var så där superdupertrångt som jag förväntat mig. Vi hade t o m Andy Warhol-konst på väggen. Utsikten däremot var väl inget att skryta med ....brickwall! hehe..Ny-style!

Efter lite dusch och installation följde vi Broadway och rundade av med Subway...gött.

texten nedan är inte så uppdaterad. Sitter just nu på tåget från Karlstad...

Jaa, hehej hallå dagboken. Nu sitter jag nog konstig nog i bilen och skriver....jorasatt...Saken är ju den att jag fått en miniminidator i present och kan nu skriva precis överallt. Framför mig sitter Jont och kör genom ett regnigt Sverige och bredvid mig har Tim precis somnat. VI är påväg till Göteborg. Där ska vi slagga hos morbror Thomas, för att i morgon otta ta oss ut till Landvetter och vidare ut i världen. Jeeej. Då har stunden alltså kommit...Det var nån gång i Göteborg vi kom på att vi skulle ge oss av på min 30-årsdag. Planen var att sitta någon stans på Manhattan och dricka en Cosmopolitan...helst på Starbucks...men det kan bli svårt. Karin började planera och Mia gjorde la en 100-lapp i en box och sköv den under sängen.

Planerna är nu ändrade och det är "bara" jag, Jont, Tim, Fjodda och Jeanette som åker. Dom kommer en dag efter oss och räknar förmodligen med att få guidning och delaktiga i våra nya NY-kunskaper.

och sen sist...Ja...allt typ. Tim har fyllt ett och paket rasar fortfarande in, Idag fick han en BRUN mini-Kånken och jag fick DOLLAR. Hehe...jag hade visst sagt till Sara att jag önskat mig en massa sånt och det fick jag...hehe.

Arvikafestivalen -09 är avklarad. För mig blev den kort men intesivare än någon gång förut skulle jag tro. Lördagsbiljett och tillbring av flera timmar på festivalområdet med Anne, Mira och Tim. På kvällen blev det kalas och vi hann med några stycken. Började på gräset hos Peter och Stina, dessa skulle in och se Fleet foxes och vi blev kvar. Maria R oroade sig för smultronfläckar på sin vita klänning och försvann. Vi traskade vidare mot en en syntig moderat-husvagn (?), men möttes av många bekanta ansikten. Ett obekant var dock Tor...ja inte stor-Tor utan en på blott en månad. Marika och Mats`s Lilly var visst en pojke!

Nåväl...efter en och annan Eddie Meduza och några klassiska riv (trots syntig moderat-husvagn) traskade vi in på området. Korn började precis och jag gladde mig åt storleken på öltältet. Efter några nedtramp bakom toaletterna hittade jag en 100-lapp och Mia Tjänberg. Det minglades, men Anne fick migrän och gick hem. Jag hittade 200 kronor till på backen och bjöd på föda. Sen traskade vi hem och jag lovade nog en fika med Mia, som jag förståss glömt....suck.

Rosmarie bad mig tänka över, diskutera med familjen och höra av mig efter valborg. Jag hörde av mig efter valborg med frågan om hur många procent hon ville ha mig. Hon svarade att hon gärna ville ha mig på 100%, men att jag givetvis bestämde själv (?!). Jag sprack upp och sa att jag gärna kom på en intervju.

Sagt och gjort. Torsdag packade jag, Tim och mor oss iväg för en tur till Karlstad. Jag hade kollat upp att tåget hade rullstolslyft så det skulle inte bli några problem. På perrongen stod inte alls ett tåg jag väntat mig...en gammalt styggt, smalt och totalt obarnvagnsanpassat. När det dessutom stod på fel står sprang jag fram och haffade en konduktör.

- Är detta tåget till Karlstad?
- Till Stockholm ja, svarade han.
- Öh....det skulle vara rullstolshiss på tåget..
- Har du beställt det?
- Öh...är detta 9:41-tåget till Karlstad så..
- ...om du har beställt det, säger han
- Jag behöver komma på med barnvagnen, kan man få hjälp med det?
- ......dessvärre, säger gubbjäveln och vänder på klacken..

Vi SKA PÅ skriker jag till mor och lyckas kasta upp Tim med vagn innan vi rullade iväg.

Bra förbannad laddade jag för klagomål vid biljettvisningen, men det visade sig naturligtvis vara samma gubbjävel.
-Jaha...muttrade han när jag visade upp biljetterna jag hade i mobilen....-det kunde man ju vänta sig.

Mamma fick hålla mig tillbaka för att jag inte skulle hoppa upp och riva loss hans fula röda näsa...JA HAN VAR NORSK!

Nåväl. De kommande 45 minuterna försökte jag genom meditation komma i stämning, men blev slagen i backen av ett hell-regn i Karlstad.

8 minuters promenad till sjukhuset så var vi framme. Jag hittade Rosmarie och "intervjun" drog igång. Lite formalia, sedan handhäls på mina blivande arbetskamrater.

Rosmarie visade mig alla avdelningar och mottagningar och jag måste säga att det verkar svinbra. Jag ska sitta i en nybyggd "barack" vägg i vägg med Kvinnokliniken..där jag var sist.

Efter en timme var vi åter tillbaka på kontoret. Rosmarie raffsade ihop papper och skulle till att tacka adjö då jag försiktigt frågade: -Lön...får man sånt?
-Just det...vad hade du sist..Jag svarade och hon tappade hakan...VA???? och 10 års erfarenhet?? Det ska du veta att vill du arbeta hos mig får du minst 2000 kronor extra i månaden...MINST..

Yeeeey sa jag och vi bestämde att vi skulle ses på måndag!

När jag kom ut i kafeterian hade mamma naturligtvis hittat någon hon kände. Tim hade varit exemplarisk och inte sagt ett ljud på hela tiden (Belöning: Plastanka av mormor. Namn: Hiawata)

Efter detta vräktes vegetarisk buffé på Åhléns och därefter fritt vandrande. Tåget hem var way bättre och way bredare och i denna stund ser jag fram emot att pendla...detta äter jag upp senare.

Annars då? Jo...jag är nyss hemkommen från karateträning. Dagarna blir långa på lördagar...Jag cyklar iväg vid 10 och idag var jag hemma halv 4....jaja...men så har min familj flytt fältet för METALLSVENSKAN...haha...Jont och Björn tog barnen och for till Örebro för att beskåda svenska metallband mötas i fotbollsturnering...jag älskar namnet...METALLSVENSKAN.

Nåväl...vid 10:30 låg jag som vanligt på gympasalsgolvet och planerade träning då plöstsligt sensei Niklas (chefsinstruktör) dyker upp i dörren.
-Jag tar träningen...
Hai sensei...och det var bara att anpassa sig.

Niklas såg jag sist i maj förra året när jag graderade mig med Tim i magen. Han har tänkt till och tänker flytta till Arvika och börja träna oss på allvar...YEEEEEY!

Träningen visade sig bli helt enorm, efteråt var jag inspirerad till max och lovat mig själv att aldrig någonsin sluta med karate...fan va gött...snart är det dessutom gradering och efter det blir det ju ännu roligare...då vi får gå vidare!

Nej mina vänner. Nu leker livet...Kram

Kan ju börja med att ställa en fråga. Varför måste jag alltid dansa när jag blir berusad, jag anser också (som drucken) att jag är förbannat bra på att dansa..tyvärr. Som i helgen...Evil Emil och bandet spelade på Ritz och under pausen (?!) röjde jag och Anchi loss utta bara satan. Publiken, som vi fucktiskt får kalla dem, ty de satt i biostolar med näsan riktad mot den lilla lilla yta på dansgolvet...där alltså jag och Anchi stod...Jag kanske bör lägga till att jag aldrig har till syfte att försöka se sexig ut, eller alls synas...men men...dansar gör jag...

Hela lördagen var förövrigt heeelt perfekt. Jag bajkade som vanligt iväg till Dottevikshallen vid 10-snåret. Bytte om och andades in lite tom gymnastiksal och klottrade ner idéer för dagens träning. Duck (min tränare och medtränare) äntrade och jag fyllde skurhinkarna.

Jo förstår ni. I karate hör det till tradition (sägs det) att man alltid bör träna i en ren träningssal (dojo). Alltså måste vi alltid springa några varv på alla fyra med trasor i händerna. Nu har kidsen fått in vanan och vi behöver inte ens be dem längre.

Nåväl...klockan blev 11 och vi drog igång. Vi mediterade, hälsade och satte igång med duttboll. Något jag aldrig testat med barnen förut. Detta visade sig bli succé, en och annan tackling, men helt utan skador...gött.

Därefter bad jag gruppen ställa upp för khion med näsan mot fönstret...och vi körde grundtekniker. Därefter ställde de upp för kata och gissa om de gjorde mig stolt. Publiken (förvisso bestående av en enda mamma) ställde sig upp och apploderade...och jag sträckte förstås lite extra på ryggen...

Efter barnträningen är det dax för oss vuxna att träna i 1 timme och 45 minuter. Även detta gick väldigt bra och jag orkade mer än vanligt. Kanske beror det på att jag faktiskt börjat springa 2 gånger i veckan. Hrm, detta gör jag naturligtvis inte för att det är kul...utan för att det drar ihop sig för gradering..

Ja..och appropå gradering...Jont springer Göteborgsvarvet 16 maj och vi har bokat hotell och hela köret....gissa när graderingen är då? Jo men det kunde man ju ge sig fan på...nåväl..Duck skulle se vad hon kunde göra. I värsta fall får jag åka någon annanstans..eller helt enkelt vänta ett halvår..

Efter träningen cyklade jag hem och mötte upp Jont. Denne hade varit med på Hälsorundan och lämnat Tim hos föräldrarna. Vi for och hämtde honom och Jont bjöd på Kockimat. När solen fullkomligt stekte förvägrades lägenheten och vi drack kaffe i lekparken (ylle).

Efter lite piff for vi återigen iväg med Tim (som för första gången skulle spendera natten utan sina föräldrar)..sen hem och hämtade vin och iväg på fest. Hos Stina var det rappat med folk och alla valde att sitta på balkongen. Mycket trevlig fest och vidare mot Ritz alltså....Evil Emil var riktigt svängiga, men jag kan inte komma ifrån att jag tyckte dom spelade samma låt heela tiden..

Haha...efter den obligatoriska pizzan kikade vi in på Mulan (stället för alla). Där möttes både Räv och Gruva på dansgolvet. Räv något gladare än Gruva. Marita, min kusin var också bland de festande...

Vid 9 väckte jag Jont och frågade om vi inte skulle ta och ringa efter Tim...höhöhö..så var det med sovmorgonen:) Vid 11-tiden kom han...och det var knappt farföräldrarna ville lämna honom ifrån sig.

Gött. Då vet man att det funkar. Nästa gång kanske de blir Westcoast Riot då...wiii...sitter i detta nu och lyssnar på Bouncing souls och bara drömmer.

Just det...blev snuvad på ett jobb idag också. Jag följde Mias råd och sökte lite jobb inom hemtjänsten. De ringde idag från Dotteviks hemtjänst och allt var väl klart för intervju när frågan kom...
-Har du körkort?

Solen strålar och jag lackar. Guuu så hett det är på öppna förskolan en sån här dag. Jag kunde väl räkna till åtminstone 20 bäbisar och minst lika många föräldrar.

Jag hade bokat träff med Per och Linda med barn, Björn med barn, Stina med barn och satt tiden till 10. När klockan närmade sig och vi skulle gå dit ville ju Tim ha mat. Jag sappade och landade på Oprah. Dagens gäst var Denis Leary och det kunde jag ju bara inte missa...så fruktansvärt skön person...senaste boken "Why we suck" måste jag försöka införskaffa. Mången smarta kändisar har dessutom lagt sin åsikt om boken...och annat.

Paris Hilton säger: - If I could read I would defintely read this book.
Arnold Schwarzenegger: -Gaymarriage should be a thing between a man and a women.

Funderade på en sak medan vi satt på öppna förskolan. Många barn har ju äldre namn så som Axel, Albin och Ture...dessa namn blir ju rätt tuffa utomlands...men råast av alla måste ju bli Kåre....-Hi, my name is Core!..HARDCORE!

En gång satt jag och Jont i Australien och diskuterade med några backpackers. En person till dök upp och alla presenterade sig. Siste man hette Mattias och sa: -Hi, im Messias! ....whoooow!

Jag är så mör så mör att jag inte orkar räta på ryggen. Dagens träningspass tog musten ur mig. Jag orkade inte tänka p g a sömn- och matbrist men jag kämpade på jävlar i min själ, duttboll på 4 personer kan klassas som mord. Nu har jag alltså ont i i stort sett varenda större muskel och under fötterna är jag skinnflådd.

Men dagen började ändå rätt bra. Vaknade som vanligt av Jont och Tim som studsar ner i sängen vid sisådär kvart i 8. Tim sträcker sig mot lampan och viskar PAPPA. Jont pussar oss hejdå och lämnar oss till vårt öde. Tim flåsar, studsar och försöker dra ner de små fotbollsskorna som hänger på sängramen...jag försöker somna om men väcks av små små fingrar i ögonen och vi går upp.

Stunden senare dyker Björn och Mira upp på kaffe. Då ringer telefonen. Det var Ingela P, min gamla chef på gyn i Karlstad. Hon babblar på och undrar hur allt är medan jag håller tummarna så de blir blå. Jag har nämligen sökt 20 sommarjobb på sjukhuset i Arvika och Karlstad. När jag ringer till Arvika säger de dock att de inte behöver folk och hänvisar till Karlstad. Detta tycker jag är smått konstigt då de faktiskt gått ut med annons.

Hursomhelst. Jag har pratat in på Ingelas telefon samt skickat ett mail med förfrågan/bedjan om hon vill ha mig i sommar. Nu sa hon dock att hon inte visste vad hon skulle göra då hon lovat 2 andra...men att att hon ev hade något till hösten.

Har jag sagt att min dröm är att jobba på Gyn i Arvika och de dagar de är stängt här skriver jag för Karlstad? Nehej...men så är det. Nu säger Ingela att det är mig hon har i åtanke då Gyn ska öppna i Arvika till hösten...wiiiii! Jag kastade mig på mailen och skickade ett mail till om att jag ju också är undersköterska och dubbelarbetar gärna...medan järnet är varmt menar jag:)

Nu vet jag alltså inte om jag ska vara glad eller ledsen....trodde det var safe då jag faktiskt sökt 10 jobb i Arvika och 10 i Karlstad...men nu känner jag mig plötsligt osäker. Vi håller en tumme till om att nån hör av sig så Jont får va pappaledig i sommar.

I söndags var vi på Mammapappabarnmässa i Karlstad. Hahaha...mitt mission var att försöka lura till mig så mycket gratisgrejer som möjligt och jag tror jag lyckades. Jont och Anne tyckte jag var lite slug emellanåt...men fan va kul jag hade när jag radade upp blöjor, servetter, tröjor (newborn), schampo, tvål, tidningar och minimorötter på golvet när jag kom hem!

Barnträningen går bra tack. Jag håller träningen varje lördagmorgon och känner mig allt som oftast förvirrad när träningen är slut, mina karatekollegor tycker dock jag sköter mig bra. I lördags kom den allra minsta tjejen (7 år) fram till mig efter träningen och sa: -Jag hatar karate.

Jag försökte säga att det kan kännas så i början. Jag hade också klump i magen innan träningen när jag började med kampsport. Det är otroligt mycket att tänka på, lära sig och komma ihåg så ibland vill man bara ge upp. Sen lär man sig, får lite självförtroende och tar nya tag...sen kommer i regel en dip till och en till...men det tar vi nån annan gång:)

Nej nu ska jag harkla mig och byta ställning i stolen...säger så.

Saken är den att jag har varit på fika hos Mattias. Det fanns en tid för ungefär 10 år sedan då vi allt som oftast tjatade hål i varandras huvuden med kopparna fyllda med kaffe. På den tiden tjötades det oftare, ibland skrev vi (han) låtar och vi tillbringade en och annan timme i replokalen.

Nu var det alltså dax igen och fan va gött det är att ta igen, diskutera minnen och huruvida vi har eller inte har 30-årskris.

Igår var jag och Jont på Selma Spa, äntligen. Jo för när Jont fyllde 30...(2 år sen) fick han ett presentkort av mig och då skulle det vara övernattning minsann, vi splittade kortet och nöjde oss med heldag.

Söndagmorgon alltså. Tim lämnad hos väldigt glada barnvakter (farmor och farmfar) och det bar iväg mot Sunne. Vi checkade in och fick oss ett par trendiga frottétofflor och en svart kimono "one size fits non"-modell. Det byttes om och vi beslöt oss för att starta med solningen. Jont som aldrig solat solarium förut tyckte det var lite vansinne att behöva vara helt naken i solariet...han hade ju liksom aldrig solat snoppen förut..som han uttryckte det. Då denne endast hade knälånga badbyxor som alternativ tog han ändå mod till sig.

När jag krånglat mig ner under lysrören slog det mig plötsligt att jag ju inte alls gillar detta. Faktum är att jag tillochmed kan få lite panik när jag tänker efter. Tänk om en massmördare skulle stryka omkring därinne och få för sig att sätta lås på solariet och proppa i en massa poletter...äh...dom skulle nog undra i receptionen förresten..

Därefter gav vi oss i kast med bubbelpoolen för att därefter ge oss på utomhuspoolen. Det snöade dagen till ära och vi tävlade om vem som orkade stå vid kanten längst. Efter ännu lite bubbelpool vankades lunch. Jont och jag i myskläder och frottétofflor bland uppklädda affärsmän och kvinnor...men maten var god.

Efter maten var det dax att bada igen. En stund i bastun och farligt nära ett dopp i kallbassängen. Efter utforskande av korridorer och upp och ner i hissar hade vi nog sett hela stället. Vi avslutade med kaffe i loungen där det låg lyxchoklad till paret Ingman...najs. Selma Spa lär besökas fler gånger, då sover vi över.

I lördags var det kalas. Lille Wille har blivit 1 och det firades rejält med massor av folk och fådda leksaker spridda över golvet. Då jag hade fullt upp med träning kom jag något senare än alla andra, mötte Tim i köket som började gnälla så fort han fick syn på mig...måste va frisyren. Det vankades kaffe och glass och jag hann knappt sätta mig förrän det var dax att gå.

Vi gick vidare för bla hockey hos Anne och Björn och rundade av med gött mos på kocki.

Vi har börjat hänga ordentligt på förskolan också. I onsdags var det sång...när vi närmade oss slutet frågade fröken om det var någon som hade önskemål. Björn skruvade på sig och hade gärna velat föreslå Thunderstruck.

Nej...nu dish och dusch.